om bön

När barnet sträcker sig mot maten och värmen. När begäret får sin tillfredsställelse genom att  bara vara det enkla begäret efter något som finns att tillgå.

Innan föreställningarna om det som inte finns har tagit över. bild: Janet Laughlin

Långt innan begäret väcks efter sådant andra har fått, det andra behövt och det andra framhållit som värdefullt.

Där, i den första tilliten finns inget annat än det man själv ”skapar” genom att behöva det – och som man föreställer sig för att man fått det och därför kan vilja ha det.

Hunger skapar mat. Ensamhet skapar sällskap. Tomhet eller avstånd skapar närhet. För att en tillräckligt god omvårdnad handlar om att ge det som behövs. Inget annat och inget mer än så. Bara för att det behövs.

Och varje förälder vet, att tillfredsställelsen över att se sitt barn mätt, varmt, torrt och nöjt överglänser allt annat. Den sanna lyckan är att låta barnets behov skapa det man själv ger. Tillsammans med sitt barn skapar man världen. Och det enda viktiga är, att skapa den god så att barnet vet att det är ett gott barn med goda behov som skapar en god värld.

Allt vad barnet ber om ska det få. För att det bara kan leva genom att få det.

Så är det för det mycket lilla spädbarnet.

Och kanske är det just det vi behöver veta när vi läser, att allt vi ber om – det ska vi få. När vi är som späda barn som bara kan begära det vi kan få. Det som behövs för att vi ska leva. Och det som är skapat gott för att vi ska be om det för att få leva.

Så att varje bön blir ett svar – ett svar till den förälder som bara längtar efter att få ge sitt barn just det barnet behöver för att få vara ett gott barn med goda behov som kan mättas av allt det goda som föräldern vill ge. För att det överträffar allt annat det där, att se sitt barn tillfreds med livet.

Bön… att tillfredsställa skaparens lust att ge det vi behöver för att leva…

ja kanske kan det vara så enkelt

Annonser
Published in: on 3 maj, 2010 at 04:13  Kommentarer inaktiverade för om bön