Så är det pingst.
Man ska se eld komma ner från himlen och folk ska förstå varandra fast de talar olika språk och kommer från olika kulturer och har olika religioner och olika sätt att se på dödsstraff och politik.
Är det någon enda människa som tror på det?

Ja, men tänk – om det verkligen vore pingst och vi möttes någonstans … Svenskar och Perser och Meder och Israeler och folk från Tunisien och Peru och Kina. Till och med USA och Ryssland skulle skicka sina delegater.

Som i FN fast utan kostymer.
Och så började vi tala om det som fanns allra närmast hjärtat.
Om vår kärlek och vår längtan.
Om livet
Och om döden
Och så skulle vi upptäcka, att vi förstod varandra. Inte så att vi talade samma språk eller sa samma saker som alla andra.
Men så att vi förstod vad alla sa i hjärtat.

Som om det kom ner eld från himlen och brände bort alla våra bilder så att vi såg det som ÄR i stället för det vi räknat ut att vi skulle se.

Och tänk om det också blåste en vind rätt genom våra öron så att vi hörde sanningen.
Så att vi hörde vi vad människor sa, i stället för att höra det vi tänkte att de nog måste säga.

Sanningen.
Så som den är när alla bilder av hur den borde vara har bränts bort.

När vi står där nakna och bara ser varandra.

Annonser
Published in: on 22 maj, 2010 at 08:30  Kommentarer inaktiverade för