Namn

Så var det namnet.

Någon visste, att uttala ett av dem. Det senaste – det som återkommit och landat med bitar av ett sargat hjärta.
Någon annan kunde det andra namnet. Det fyrkantigt gråsvarta. Det som fastnat med siffror mot vita ark och summerats som rimligt och okänt. Men säkert. Som hänglåset eller bakfickan med knapp och dubbla säkerhetsnålar.

Men det tredje…

Det som kanske för alltid var bortglömt, tappat som sten på marken eller undanstoppat där ingen längre minns det.
Det där namnet som älskade att svara.
Det som leende visste
och glittrande lekte med vinden.

Skulle jag själv säga mitt namn?

Att leva som haren, jagad av räven och hunden.
Att byta skinn och själv bli den rödhylta svansfanans mästare
och att i triumf vända hem

Nej vem skulle förstå den sortens poetiska glömska?

I trettio år har jag varit närmare döden än livet
inte bara för att livet ville så med de gener det gav mig att bära.

Nej inte alls.

De år jag fick av glädjande frihet från skammen att långsamt bli ingen att räkna med…
de åren.

Valde jag att ge en annan skam

Och skammen jagade med skuld medan skulden valde att tiga.

Omöjligt är det, att tala orden. De där om döden som inte längre var min. Men gav andra makten att ta den.

Liksom livet.

I vårt land är hot mot liv och egendom något stort.
Här får människor skydd.
Man kan gömma sig i ett nytt namn och en ny identitet med nya siffror och annan adress.
Man kan hämta sin post eller låta bli
och man kan lämna sitt land och sin verklighet för att bli någon annan medan hoten lägger sig under tiden.

Det är bara det, att under tiden.
Liv slutar inte. Och namn växer ihop med tid. Kärlek binds vid kärlek och människor lär sig älska någon som nu heter det kärleken vet.

Och åter kommer frågan. Den ställer sig upp som ett löst klippblock längst upp på en fjällsida.
Någon går förbi och säger ett gammalt ord
ett namn
Det namnet

Så sker det som måste ske när stenblock faller handlöst
Det drar med sig jord

sten

växtlighet, örter
buskar och träd
skapar nya vägar för vattnet, för vinden och för elden som

plötsligt kommit loss där någon slagit läger.

Så lite behövs för att allt ska gå förlorat

eller vinnas åter

åter och åter igen.
ett namn

Kanske mitt eget

som en vit sten i en hand om sommaren

Annonser
Published in: on 29 juni, 2010 at 04:12  Kommentarer inaktiverade för Namn