Bön

Herre

I ditt ord
dricker törsten havsdjup

och jag faller

sammansmält med solen
himlarna
och mullen under mina fötter

rätt in i det namn
som famndjupen darrar
när förlåten brister i templet

Vem är jag att tveka
att lämna mitt ord?
Hur skulle jag stanna i fallet?

……

Då ser jag en sparv i en fallande vind
en fjäder av ande och liv
bedarrad i handen som omsluter allt

mitt själv i den eviga frågan

och jag faller
i gråt och i tanke
i allt som ska vara och bli

Du möter min bön som en utfattig själ
och jag ger dig mitt liv när du ber mig

Bevara mig där
utan ord men av liv
bevara min kropp i din kärlek

Och smek mig i vinden
när allting är glömt
när allt är fördolt mitt i tiden

Bevara mig där
förtorkad men fylld av din gåva
ett intet i världen
men allt av din nåd

ett dun som en sparv född av vinden

Annonser
Published in: on 8 juli, 2010 at 06:51  Kommentarer inaktiverade för Bön