svaret var en fråga och frågan ett svar

Det kom en kvinna gående uppför min backe. Den där backen som tar musten ur människor som annars mest går på golv.
Hon log med hela sitt rynkiga ansikte och stannade för att klappa en höna som, märkligt nog, lät det ske, och fortsatte sedan i rask takt upp till huset.

Jag bor där.
I huset längst upp på berget där sjön speglar himlen när man tittar ut genom fönstren.

– vet du ditt värde?
frågade hon och la sina ögon i mina.

Vad ska man svara på en sådan fråga? Och vem får fråga?
Jag tänkte ett ögonblick vika undan och tala om annat. Men något fick mig att veta, att svaret var en fråga och frågan var ett svar.

Så jag sa
– hur ser du min blick i din egen?

Då sträckte hon fram sin hand mot mig, tog tre steg fram och la den på mitt kala huvud och välsignade mig.

-Så har du mött dig själv levande.
sa hon utan att tveka med rösten.

Och jag föll i ett djup jag aldrig skådat men ofta känt.
det talade ordets tystnad
och berget som viker mot dalen medan blommorna doftar som vägen som går mot den sorts horisont som saknar tid

I den sidan av oskrivna ord vilar visheten
den som aldrig kan byggas i hyddor
eller samlas i bilder av sådant som ägs och beundras av andra

Jag föll
men kvinnan gick osedd tillbaka
jag föll
och gråten var större än glädjen

Att famna det djupet är livet
ett kastnät av ord
en långrev av tankar
och korsvägen torr som en öken

En dag ska jag se henne komma igen
en skepnad av tro, hopp och kärlek
mitt namn i en blick utan fråga

Och jag ska gå in i det namnet och bli tro hopp och kärlek
ett svar i ett namn fyllt av kärlek
som den knappt märkbara vind som krusar vattenytan utanför mitt fönster
men evig

Så är min längtan
medan flugorna surrar mer vishet än hela mänskligheten förmår skriva under solen

Annonser
Published in: on 10 juli, 2010 at 08:38  Kommentarer inaktiverade för svaret var en fråga och frågan ett svar