Bertil och åskan

Han går runt i huset och jämrar sig. Trampar och gnyr. Lägger sig i soffan. Flyttar sig till fåtöljen.
Och reser sig igen för att bara vanka omkring.
Han heter Bertil och är katt.
Fast det vet han inte.
Det han vet är, att han är obekväm när åskan går. Kanske för att han ser sin matte vanka på samma sätt.

Åskrädd

Förra gången åskan gick var Bertils katt hemma. Bertil har en hittekatt.
En stackare som följde med honom hem för några år sedan. Ingen vet varifrån han kommer.
Men han är Bertils katt.
När Hannibal, han heter så, är hemma är Bertil mycket kaxigare. Då ger han sin vän en örfil och sträcker svans när det blixtrar.

Men idag har han ingen att sträcka svans åt.

Så han vankar.
Jämrar sig och vankar av och an tillsammans med matte som ängsligt tittar mot himlen för att kontrollera mörkret.
Och de genomträngande blixtarna som skakar marken där de träffar. Och trumhinnorna där ljudvågorna exploderar.

Allt handlar om kontroll

Och att jämra sig som en katt genom eländet. Insikten om det omöjliga.
Åskan kontrollerar man inte.
Och.
Inget annat som har med livet att göra heller.
går att kontrollera
ens om man är stadsminister eller lika förmögen som Ingvar Kamprad.

Det är så det är när man är människa.
man kan inte kontrollera
man kan bara välja

…det som redan är.

Annonser
Published in: on 11 juli, 2010 at 11:09  Kommentarer inaktiverade för Bertil och åskan