Det har sina utvecklingsmässiga implikationer att tvingas forsla omkring arslet i rullstol

Freud hittade på, att barn har en anal ålder, då allt handlar om stjärtar och deras behov. Och om man inte blir tillfredsställd i sin anala fas, blir man ett kontrollfreak med förstoppning.

Det kan hända att det är så.

Men om man har suttit i rullstol ett tag, och ständigt rör sig i samma höjd som de där barnen som sägs vara i anal fas, då inser man, att det enda man ser av folk är deras stjärtar. Stora rumpor, små päronstjärtar, riktiga arslen och silikonförstärkta äppelhalvor. Alla dofter, allt sinnligt och osinnligt som hör till det som tar den vägen ut, serveras i näshöjd på oss som har huvudena dryga metern upp.

Inte underligt då, att associationerna gärna går åt det hållet.

Det är dessutom inte så svårt att förstå, att om man inte kommer över den höjden, om man fortsätter kräla i midjehöjd rent mentalt, så måste man komma på etthundra sät att kontrollera allt det där onämnbara som liksom bara väller över den som inte ser upp. Eller växer upp.

Själv har jag växt ner.

I den anala höjden.

målning H.D. Betts


Annonser
Published in: on 22 juli, 2010 at 09:18  Comments (4)  

4 kommentarer

  1. Haha, så kan det naturligtvis vara. Gjorde en liknande observation häromdagen. Testade att huka mig så att bordet blev lika högt för mig som det i normala fall är för dottern. Och till min förvåning var det ju hur svårt som helst att skära maten. Man har varken styrka eller teknik när man portionsfördelar maten i hakhöjd.

  2. När sonen var i den där höjden så var rumpor väldigt framträdande på de bilder han ritade. Armar, ben, ansikten i all ära, men folk hade rumpor också. *bojnk*

  3. När vår dotter kom upp i den höjden slutade jag följa med till badhuset…

  4. jag som varierat lite mellan gående och sittande har en stark känsla av, att huvudet blir fullt av det ögonen ser – det är skönt att kunna se folk i ögonen…


Kommentarer inaktiverade.