tystnaden och blåbärets sötma

Nej, så hade tystnaden aldrig talat tidigare.
Eller kanske hade den, men ingen hade hört den. Den där dova vetskapen. Livet och döden förenade till ett.

Som humlan. Och tyngden i blåbärets sötma. Mjölkörten med alla sina väntande dunungar ännu lindade som spädbarn under sina mödrars blomning.

Allt det där som alltid finns i evigheten, den som aldrig tar slut med vinterfrost.
Fastän den kommer. Frosten som också bor i evigheten. Sammanlänkad med värmen och de innerliga sommarregnen. Som ett med allt som också blommar i sin fullkomning.

Hur ska man förstå det?
Den där doften av alltings förening. Tystnaden uttryckt i ljudet av den älskade…. Elden och havet som brinner med en enda låga.

Nej så hade tystnaden aldrig tidigare talat.
aldrig så högt
i doften av det gräs som stannar för evigt.

Annonser
Published in: on 3 augusti, 2010 at 08:22  Kommentarer inaktiverade för tystnaden och blåbärets sötma