kepsar av rödlätt mossa

Den står kvar, den gamla björken och alla granarna. Himlen välver sig över våra huvuden och stenbumlingarna ligger orubbade.
Inget har förändrats
ändå allt

Som om björken tänkte sig till fest. Gyllenklädd och skimrande mot granarnas tysta applåder. Och himlens blåtonade glädje. Nyss avtorkad, nyspeglad och friserad.
Inte ens stenbumlingarna står oberörda i sina kepsar av rödlätt mossa.

-är det bröllop?
viskar en siska
-nej begravning
viskar en annan
Men ugglan vet bättre och hyschar strängt med näbben krökt i gryningsjakt.

Så får de syn på slöjorna
daggspindelkonsten
den vävda sanningen och de jublande vishetslärorna
hösttalet
och viskningarna om den eviga döden
mysteriet
och grönskan som vet att dölja sig i granrisets innersta tanke

-Höst
ropar den frostkalla glöden
vattenvinden
och de markkalla mossorna

Jo nog är det hösten som välver sin båge
Den stora läromästaren
skördeanden
och döden

Inte ska vi förvånas, vi som ständigt talar om orubbligheten
men allt är lagt under döden
medan livet

det är alltid detsamma
medan livet

Och en dag ska vi öppna våra munnar och finna glädjen
också där frosten har våldtagit knoppar av liv
våra hjärtan

medan livet

……

Annonser
Published in: on 20 september, 2010 at 07:26  Kommentarer inaktiverade för kepsar av rödlätt mossa