ett annat evangelium

Du bjöd mig att sitta ner vid det dukade bordet
en vanlig dag med bomullsduk och enkla tallrikar.
Brödet och karaffen med vatten. Grytunderlägg och kastruller direkt från spisen. Jag tänkte, att du varit ute hela dagen i båten och ville dela det du fångat.
Inte bara fisken.

Men du tog fram ett enkelt vin, rött som rubin och fylligt i smaken. Men enkelt och frågade mig om jag måste åka vidare.
Jo, jag hade nog tänkt så. Jag tror jag sa att jag tänkte ta mig hemåt för att
vila. Som vanligt bara vila.
Då hällde du upp vinet i glasen och sa, att jag nog kunde vila där hos dig om det behövdes.
Jag vet inte om jag tänkte att jag skulle dricka något av vinet.
Jag vet bara, att du såg på mig på ett sätt jag inte kunde bemöta på annat sätt än att stanna där vid bordet. Du hade ju lagat maten och bjudit mig att dela din tid.
Vinet…. ja, du höjde ditt glas och sa att jag var välkommen.
Om jag ville stanna.

Om jag ville stanna.
Jo, jag ville nog stanna, och jag ville nog dela din måltid, dricka av vinet och låta kvällen övergå i natt där i din närhet.
Men jag måste hemåt för att.
En stor trötthet.
Den stora tröttheten som kommer sig av döden.
Den som har makt över livet och kan komma som en tjuv om natten om man inte ser till att vila.
Om nu det hjälper.
Den tjuven går genom stängda dörrar och övermannar utvilade vakter utan att höja rösten.

Jo jag tänkte medan jag satt vid ditt bord. Jag tänkte många tankar utan att säga något annat än de vanliga orden.
Och du… ja du tog fram brödet du bakat, bröt det och la det på din tallrik och såg på mig.
Som om jag hade en hemlighet.

Min hemlighet.
Den där ensamheten.

Det hade kunnat bli något annat av vår middag.
Men jag kunde inte se vad du såg.
Så jag reste mig upp och lät mina tankar falla osagda.

– tack

sa jag

Men jag vände mig inte om medan jag gick mot dörren.

Du satt kvar. Jag visste att du måste sitta kvar.
Brödet du brutit
och vinet

Och jag själv som måste gå hem för att vila i tröttheten
den som kommer av döden

alltid större än livet

Men doften av nybakat bröd
och bordet du dukat
du och jag
livet

Sådan är ensamhetens eviga lov
en sång utan ton
ett bröd utan smak
och ett vin utan renande vatten

Men tröttheten har bedragit visheten
medan elden falnar i kakelugnen

….

Annonser
Published in: on 1 oktober, 2010 at 08:29  Comments (1)  

One Comment

  1. Lite svårt hitta orden… Blir bara så starkt berörd att jag tvunget måste avbryta det jag höll på med, som gjorde att jag öppnade min mejl och såg. Snälla, sluta inte skriva! Stanna kvar – hos oss, vi alla som behöver och känner värmen och hör pulsen i den levande texten. Och människan bakom!

    Sverker


Kommentarer inaktiverade.