Och jag hörde orden
-ett och samma bröd.
Sedan såg jag det falla från himlen.
Nej inte som manna och inte som ett övernaturligt skeende. Inte heller som vore jag en förvirrad själ med skrämmande syner om natten.
Jag såg bara brödet.
Det där som kommer till oss som naturlag
som ljus och strilande regn
och som myllans sång om våren
Det vi tar emot som gåvor ur den hand vi aldrig förstått.

Samma gåva som är gjord att nämna, formad att dofta och jäst i den tanke som människor kallar kärlek.
Allt det där brödet.
Ett enda bröd som räcker till alla.

Och jag böjer mitt huvud i sorg när jag ser det falla i händer som girigt tar mer
mina egna
och alla de vackra jag älskar

Det är då, i ett ögonblick av vrålande smärta, ettusen barn måste dö
för att girigheten i mina händer förenar mig med den drake vars svans är ondska och i vilken dödens andedräkt föds.

Och vad kan jag göra mer än veta?
så svårt det är att vara rik på bröd
men fattig inför livet
det som älskar att ge bröd åt dem som hungrar
men inget har att erbjuda den som frossat sig till maktfull övermättnad
Så svårt det är
att ödmjukt böja sig för sanningen
den om hunger

Och än en gång falnar brasan i kakelugnen medan visheten tiger sitt ord

…..

Annonser
Published in: on 2 oktober, 2010 at 08:08  Kommentarer inaktiverade för