de där orden

Man sätter namn
vaknar på morgonen och hittar dem
de där orden som säger namnen på allt som är
som ”gryning”
eller ”dimdans”
värmande ”eldvärmevakna”
och ”knäkatt” som ”fnurrar” i ”soluppgången”

Som om ögat ropar efter att få höra tanken hitta orden. Som om hela tillvarons mening är att namnge
och älska med ordvarma händer.

Och jag undrar om någonting finns utan namn
och om namnlösa dagar är mörker- men vet … just i det ögonblick ordet av mörker får namnge det namnlösa intet, har allt det som var som ett intet, fått ord och gjorts möjligt att tala.
Ett mörker att säga.
Ett mörker som bön, buret av ordet och känt av den kropp som gav namnet.

Att vara en människa
att ge namn
om än namnen skulle vara av annan sort, av annat språk eller ospråklighet.
Att vara människa
och ge ordet gestalt

Skulle inte det vara nog?

……

Annonser
Published in: on 25 oktober, 2010 at 08:00  Kommentarer inaktiverade för de där orden