att minnas varje ord

Det var många som menade, att det måste finnas fusklappar i hennes fickor. Att ingen kunde skriva exakt som det stod i boken utan att ha fuskat.
Fast hon flera gånger kunde citera ur minnet när någon frågade.
Nog var det fusk?
Ja nog måste det vara något fel.

Så hon slutade skriva precis som det stod i boken. I stället läste hon andra böcker, tog reda på mer, kunde skriva större svar med andra ord. Sådana ord som läraren inte visste.
Eller sådana som borde vara andras ord.
Då fick hon höra, att hon trodde hon var något.
Och det var ju nästan sant.
Hon tänkte att hon var någon. Om än inte något.

En dag sa hon det.
Jag är någon.
Sedan gick hon, vände sig helt enkelt bort och gick.

Nästa gång skrev hon inga svar. Eller andra svar än sådana som kunde spåras till frågan.
Längst ner skrev hon en sanning.
Sitt namn.
När hon fick tillbaka papperet stod det att det var fel och hon fick höra att hon tydligen bestämt sig för något men att hon inte skulle tro.
Att hon var något.

Det gjorde ont.

Mycket senare i livet, när döden sa henne något annat, mindes hon de där orden.
Att hon var något.

Men det var för sent.
Hon hade aldrig blivit
mer än någon

och tänkte att också det var ett svek
något att tala om
ett namn
och hon visste att om hon inte hade kommit ihåg varje bokstav och varje ord skulle hon levt ett annat liv
ett som aldrig skulle sagts
som något annat än hennes eget namn

sådant var hennes liv
medan döden smekte henne levande

….

Annonser
Published in: on 30 oktober, 2010 at 09:04  Kommentarer inaktiverade för att minnas varje ord