ett förberett meningsutbyte och förlikning

Den dagen skulle bli en sådan dag som skulle ägnas åt förlikning. Förlikning med döden, förlikning med det omöjliga, försoning med själva ursynden och en sorts återförening med själva livet.
Ja hon visste det bara när hon vaknade. Det var en sådan dag.

Allra först måste hon ringa ett samtal. Det vanliga samtalet dagen efter den stora resan genom bullertunneln.
Den när hennes osynliga inre blivit synligt i skivade tredimensionella storheter.
Antingen fyllda av hopp
eller av något obestämbart
något som inte.

De där knapparna. Siffrorna och tonen.
Och hon med den mjuka rösten som måste ringa på mannen med insikten.
Han som har ödet som granne och äger nyckeln till både otro och tvivel.
Telefonen i ena handen
och tomheten i den andra.

En lång rad ord
ett förberett meningsutbyte
och ett som bara anas under ytan
innan själva domen.

Det är en sådan dag som måste ägnas åt förlikning.
Som själva hösten skulle fått ord.
Talet om dagen som nog är dag också om mörkret lyser rätt genom den – som slöjor av det okända.
Aningen av doften, den som multnar och vänder.
Hopplösheten som avslöjar otron
och otron som föder tvivlet med kaloririka grytor om natten.

Men förlikningen?
Kostnaden i kronor och ören
timmar och minuter
och kravet på ändlös längtan

Jo det är en dag för förlikning, just den dagen ljuset väntar längre än någon annan dag.

och döden har lagt sig som gåva
ett enda ord
och hon ger vad som krävs

den dagen

……

Annonser
Published in: on 5 november, 2010 at 04:29  Comments (1)  

One Comment

  1. Du skriver så vackert Steina.


Kommentarer inaktiverade.