I ljuset

Det var bara i mörkret hon kunde hitta tryggheten – det var ju bara där hon kunde låta rädslan rulla ut sig i hela sin längd.
Osedd
men mjukt välvd över marken.
Som en känsla av liv.

Det var därför det var så viktigt med mörkret. Det där som ingen annan ville dela. För att rädslan.
Den hon sökte för att veta tryggheten.

Men just denna natt, just när hon äntligen funnit den. Platsen där rädslan fick storma hennes inre och fläka sig mot horisonten.
Just då
tändes ett ljus i hennes ögon

Jo hon försökte stänga ögonlocken om det för att inte jaga bort rädslan som äntligen.
Men något sipprade ändå ut.
Så hon måste lägga händerna över ansiktet.
Nej
hon måste mer än så
hon
måste låta händerna formas till något som river ögonen ut ur sina hålor för att ljuset måste tystas inför den helighet som en gång varje år låter rädslan känna marken.

Hon måste

mycket för att utan rädslan kunde hon nog inte leva
bevarad för allt ont
hon inte.
Kunde veta vem hon var. Om hon inte.

Det var då hon vände sig.
Just när hon format händerna för att göra det hon måste.
Hon vände sig om och såg
för att ljuset var i hennes ögon.

Som speglad av sitt eget hjärta såg hon
utfläkt på marken
förfrusen som mörkret kring en utandning.
Sitt eget namn
uttalat

som rädsla.

Och gråten som sköljde var som vaggvisor nynnade av nymfer
kungsfåglars sisande rytmer
och månljus

Ett enda namn
uttalat

som rädsla

….

Annonser
Published in: on 27 november, 2010 at 03:29  Kommentarer inaktiverade för I ljuset