något som en

Hon kom gående över golvet i den stora salen.
som om fötterna ville lägga ett steg bortom det andra men inte kunde hindra att sträckan från dörren fram till det där bordet minskade därför att avstånd alltid minskar när man närmar sig målet.
Där stod en enkel bänk
en sådan man får ställa sig vid

Det är klart, att hon tittade efter någon som borde stå på andra sidan bänken.
Eller kanske sitta i en bekväm stol. Kanske till och med på en tron.
Någon som borde vara klädd i dyrbara kläder, lite vackrare, lite bättre. Helt enkelt mer.
än
alla andra.

Men där stod ingen
vacker

Salen tycktes vara helt tom.
Och bänken, eller pulpeten…
när hon såg den tänkte hon
de där tankarna om ensamheten i allt som varit osett
reporna i lacken
fläckarna och alla de glömda tårarna
Det otröstade livet

– varför skulle döden vara annorlunda?
tänkte hon medan hon försökte se varje del av den stora salens innersta och bortersta. Det som gömdes bortom. En scen, var det en scen? Kartongerna och de gamla draperierna.
Var det inte mer?
En dammig sal som ingen städat sedan hon själv kommit till världen.
Tom.
Utom de där kartongerna då. Och draperiet.
Hon själv

Skulle hon ropa?

Nej.
Kanske inte. Kanske skulle hon inte ropa. Om det var sant allt det hon hört om domen. Om det där som skulle kasta henne i det okända.
elden
smärtorna
och fasan när allt som varit skulle gå förlorat

nej inte kunde hon ropa om det var så det skulle bli
om döden

Ändå kunde hon inte låta bli det där ordet.
Sucken som liksom formade det
en utandning
om någon kunde höra en fluga viska
kunde någon kanske veta
det hon andats
en enda gång i livet
eller kanske var det flera gånger
om livet varit flertal

Hon mindes inte längre hur det varit med den saken. Om livet upprepat sig. Om hon andats inte bara en gång.
Vad nu det betyder. En gång?
en?

-Finns något sådant som en? tänkte hon medan hon försökte finna något som var något annat än en. För att om det skulle finnas en av något skulle det betyda att det måste finnas något annat än en, något som hon kallat mer.
Mer än en?

Hur kunde något vara mer än det som var en?

Hur skulle det kunna ske?

Om inte någonting lagt sig som en hinna mellan en och en. Så att det som var synligt kallades för en och det som var osynligt kallades för en annan. Så att alla som såg måste dela sig på samma sätt.
Som det där gamla draperiet.
Som en hinna mitt i
livet

Och där bakom
bänken
eller pulpeten
det sltna livet mitt i tu som en klädnad

Nu såg hon det
nu såg hon

allt

…….

Annonser
Published in: on 6 december, 2010 at 11:07  Kommentarer inaktiverade för något som en