en objuden gäst

Det är det där
att vakna varje dag och säga välkommen
för att det alltid står en objuden gäst vid sänggaveln
halvklädd
med trasiga sockar mot det iskalla golvet
inte kan man annat
än le igenkännande och erbjuda nya sockar
en värmande tröja
och varmt the

Alltid varmt the medan solen färgar horisonten
min gäst och jag

Inte för att vi någonsin säger något
men om orden skulle
vore det en enslig kamp om tiden
Som om livet vore förhandlingsbart med döden som motpart
Som om

Hade det funnits lås på dörren
vad det nu skulle vara för sorts lås som kunde hålla objudna gäster ute i vinterkylan
Hade det funnits underskrivna kontrakt och fastställda tider
En fackförening
och utmätt semester

Men min gäst ber mig aldrig om något annat än uppmärksamhet
utan ord i soluppgången
en iskall vetskap
förlöst av sorgen som bär vad insikten saknar

En dag ska jag vakna med famnen fylld av längtan
en dag
ska min gäst inte längre stå vid sänggaveln

ska vi två famna det tystnaden talat osagt

som ett enda ord

Annonser
Published in: on 8 december, 2010 at 01:16  Kommentarer inaktiverade för en objuden gäst