Att lägga sig att dö för att födas av eld…

Hon gick för att hämta livet
just där det springer fram
Som vattenkällan i den öde marken
orörd av tiden och oändlig

Men hon fann aldrig stigen
såg inte vägen
och tvekade vid den stora mossen

Då såg hon sig omkring
mitt i inget
bortom allt men rätt in i de ögon som mötte hennes
Handen med den fyllda bägaren

– Är det livet du ger mig att dricka?
eller är det smaken av död jag känner?
Sa hon medan hon snubblande flydde över moarna
flydde dit där korparna har sitt näste
under skyarna

Där flämtade hon sitt sista ord
och lade sig för att livet skulle söka henne
Hon som kanske var född för döden sa till himlen
att hon sökte sin källa
flydde sitt liv
och sörjde det som aldrig kunde bli hennes

Men himlen som aldrig visat sin mun
aldrig rört sina läppar
och sällan hörts svara en sörjande
lät en duva falla
som eld
och tände henne som en låga
förtärde hennes längtan
och fyllde hennes ande
så att källan hon sökt måste visa sitt ansikte
och bägaren tömma sig för henne
som lagt sig att dö
för sin kärlek

……

Annonser
Published in: on 15 januari, 2011 at 09:19  Kommentarer inaktiverade för Att lägga sig att dö för att födas av eld…