Livet är vad döden bar

Elden falnar, tiden lämnar
spår som askans vita fjun
Åren spårar skuld som rämnar
kvar blir själen lätt som dun

Singlar sakta, snövit framtid
tyst som gryningstimmans ljus
Allt har stannat, liv är samtid
evighetens trygga hus

Glöden rodnar, viskar nära
gjord till bön av verklighet
Intet mänskligt kan begära
större än sin evighet

Så är tiden, ändligt ständig
stadd förgänglig, tärd i kval
brinner tidligt, tärs eländig
faller djupt i bråddjup dal

Sörjer, gråter, djupt i jorden
allt vad årtal lagt att dö
multnar dagar, glömmer orden
äntligt väntar liv som frö

Eld som vaknar, tänd av solen
dalen dränks där sorg blev kött
Glödbädd rodnar, lyfter kjolen
värmen sveper, mörknar rött

Välver livet, sveper döden
intet är som aldrig var
Ut ur mörkret väller flöden
livet är vad döden bar

Annonser
Published in: on 16 januari, 2011 at 06:13  Kommentarer inaktiverade för Livet är vad döden bar