Det där med skulden

Det är den där skulden. Den som liknar den som kastar den ifrån sig men byter skepnad mitt i rörelsen och som landar som en missil där många vill se den. Också om den visar sig vara omöjlig att lyfta så att någon enda människa verkligen kan benämna dess yta.

Vad är den gjord av? Skulden.
Något måste vara dess kärna, något måste växa runt den, formas kring den och bilda det där som kan kastas.
Alltid kastas.
Som en isboll eller ett eldklot. Men osynlig.
– den är där
– den är din
– ja min är den inte
– nej den är hennes
– låt oss ta reda på vems den är
– ja låt oss finna den som äger den.
– den skyldige
– och låta honom veta att vi vet
– ja låta honom känna hur det känns i oss
– när han visar sig med sitt fula ansikte
– han som är skulden

Men hur kan en människa vara skuld? Eller ens äga det andra kastat?

Men tänk om
tänk om skuld inte är något man kan lyfta upp och forma till något som kan kastas?
Tänk om skuld bara kan bli synlig när man lider den.
Gråter den
och säger till den
– jag äger dig och ser dig som vore du en del av mig
– nu tar jag dig till mitt hjärta och gör dig till mig när jag dränker dig i det som är mitt liv. Så att du och jag är ett.

Tänk om det är enda sättet att bli fri.
Att bli ett med sin skuld.

– Men är det inte galenskap?
Säger allt vi lärt oss om skuld.
– Ska man inte göra sig av med skulden? Få den förlåten?

Jo.
Men tänk om förlåtelse handlar om att bli hel. Att få slippa kasta bort eller förneka. Tänk om det handlar om att säga till det där man skäms så för, som man hatar i sig själv och som man helst vill kasta bort, att
– du är en del av mitt liv och jag vill vara hel. Därför vill jag ta emot dig i mitt brinnande hjärta och låta dig smälta in i det som är mitt liv.
Förlåten
för att det bor kärlek i mitt hjärta

….

Annonser
Published in: on 19 januari, 2011 at 07:48  Comments (1)  

One Comment

  1. Jag tycker om min skuld, och konstigt nog lite stolt över den. Jag menar, den är ju min, bara min. Och den är så naken att man inte kan annat än att bli imponerad.

    Men råkar man plocka åt sig skuld som man själv inte äger, då känns det bara obekvämt och fel. Man ska inte ta något som tillhör någon annan. Det är ju stöld ju!


Kommentarer inaktiverade.