Hon som kastade bort sitt liv

-Jag har kastat bort mitt liv på andra. På att andra ska få det dom behöver. På min bekostnad. Men jag har aldrig fått något tillbaka. Aldrig någonsin. Inte ens ett tack har jag fått. Så. Nu. Får. Det. Vara ett slut. På det. Nu ska jag bara tänka på mig själv.
Sa hon och stirrade argt någonstans mittemellan mina ögon utan att se mig.

– Ok, sa jag. Du har kastat bort ditt liv. Hur menar du?

– Jo jag har alltid ställt upp. Alltid funnits där för andra. Andra har kommit och pratat om sina bekymmer, andra har fått min uppmärksamhet. Jag har lagt allt åt sidan för att tillfredsställa andra. Gett och gett och gett.

– Och nu är du trött på att ge?

– Ja. Nu får det vara nog.

– Så.

– Nu ska jag unna mig. Bara unna mig.

– Mhm.

– Dom andra kan se sig i arslet efter att få något mer. Nu är det min tur.

– Din tur.

– Min tur!!!!

– Du sa, att du aldrig fått något tillbaka. Vad tänkte du att du ville ha av dem?

– Dom kunde ju åtminstone ha sagt tack.

– Skulle du ha tagit emot det då?

– Det är väl klart att jag skulle.

– Jaså.

– Nu tycker jag du är elak. Det är väl klart jag skulle. Det är väl det man vill ha. Ett tack. För att man ställer upp.

– Ja det kan det vara. Men hade det räckt?

– Ja

– Då så.

– Vad då då så?

– Det är enkelt. Du söker upp de människor du behöver ha ett tack av, och så ber du att få det. Då har du fått det du behöver och är fri att gå vidare.

– Nej. Det är för sent. Nu vill jag inte ha något. Verkligen inte.

– Så då räcker det inte med ett tack?

– Nej jag vill inte ha något av dem.

– Inget alls?

– Nej

– Hur tänkte du då att du skulle få det du behöver?

– Jag ska sluta ge andra. Jag ska ge mig själv. Ge mig tid. Ge mig plats. Ta plats själv alltså.

– Leva ensam?

– Nej jag har ju barn och så.

– Som ska klara sig själva?

– Nej det är klart.

– Så hur ska du få det du behöver?

– Ge mig. Köpa nya kläder. Gå på spa. Utbilda mig kanske. Äta gott.

– Mhm. Räcker det då? Vad ska du göra med alla de där människorna som kommer och begär att du ska ge dem åt något då?

– Skita i dem

– Så att du får ha kvar allt själv?

– Ja dom ska fan inte ha något.

– OK. Vet du. Jag hör att du säger att du känner dig utnyttjad. Det kanske du är och har varit. Men jag hör också, att det antagligen är svårt att ta emot något av dig utan att du känner dig utnyttjad.
Så att de människor som både kan ge och ta emot faktiskt har vänt dig ryggen, inte vet hur de ska få ett utbyte med dig som helst bara ville ge – men kanske var rädd att visa att du också behöver få något av dem.

– Skitsnack. Jag kan visst ta emot.

– Ja det är jag säker på att du kan. Men kan du be om det du behöver?

– Jag behöver tid för mig själv.

– Kan du be om det. Så att de du delar liv med kan ge dig den tiden. Och så att du kan ta emot den och tacka för att du får den. Visa dem hur man gör liksom…

– Det är ingen som vill ge mig tid.

– Du får min tid just nu för att jag vill ge dig den – och du har frågat om den eftersom du bad om ett samtal.

– Värst vad god du är då.

– Är det att vara god? Kanske. Då har du också varit mycket god, när du givit din tid till de människor som behövt det.

– Fan vad du får till det. Att jag har kastat bort mitt liv på att vara god.

– Så kan det vara.

….

– Men du… Jag vill inte fortsätta så. För jag vill att andra ska bli glada av det jag ger. Men dom bara tar det för givet. Liksom.
Och att be om tack. Nej. Det verkar dumt. Bara dumt.

– Ja det har du nog rätt i. Dumt och girigt kanske?

– Jag är inte girig.

– Nej.

– Så vad gör jag då?

– Jag vet inte vad du gör. Men jag vet, att för mig är det lätt att tacka en människa som själv kan ta emot med ett tack.

– Så att jag ska tacka andra?

– Kanske.

– Säga tack för vaddå som jag inte fått?

– Hm.

– Vaddå hm?

– Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här. Men vet du, nu är vår tid slut, jag ska gå vidare med mitt liv och du ska gå vidare med ditt. Men innan du går vill jag att du förstår, att det du berättat för mig, delat med mig av ditt inre, har jag tagit emot och lagt tillsammans med det som är mitt inre och blivit rikare.
Kan du förstå det?

– Så du menar att jag har gått på skiten igen och varit den som gett av mig själv och inte fått något tillbaka?

– Kanske. Men nu kommer jag till det viktigaste. För mig är det här en gåva. Något jag vill tacka för. Du ger och jag tar emot. Kan du ta emot mitt tack?

– Det är inget att tacka för.

– Vem är det som bestämmer över vad jag är tacksam för?

– Du antar jag.

– Och vem bestämmer över vad du ska ta emot?

– jag antar jag.

– Så då ger jag dig mitt tack.

– Fan.

– Så kan det vara.

– När får jag komma tillbaka?

– Ska vi säga att vi ses igen om en vecka?

– Ja. Tack.

….

Och så skildes vi med mitt leende i hennes.
Det var ett bra möte
varmt
som en gåva att bära kring hjärtat

…..

Annonser
Published in: on 20 januari, 2011 at 10:43  Kommentarer inaktiverade för Hon som kastade bort sitt liv