trappor och andra funktionshinder… en sorts ironisk betraktelse

Att framkomligheten är en aning svår när snöröjningen inte riktigt är färdig vet väl alla hur det är. Bilens hjul bara slirar. Man blir stående i hala backar, om man vågar sig ut.
Och rullstolshjulen gör likadant. All snö som ligger djupare än ett par centimeter är ett oöverstigligt hinder också om det bara handlar om en liten bit. En halvmeter väg blir lika omöjlig som en mil.
Den som behöver hjul kallas – om de sitter på en rullstol – för funktionshindrad.
Är man bilburen är man bara bilägare. Inte funktionshindrad. om bilen inte är anpassad. Då är man antagligen funktionshindrad. Fast det egentligen är tvärtom… att när man har en anpassad bil och en bra rullstol så har hindren liksom undanröjts.
Snön gör förresten fler än rullstolsburna till funktionshindrade. Fast man inte kallar dem för det.

Och en annan sak… om man går ut på kvällen, när det mörknat – och inte har någon ficklampa… ja, och så snavar man på något som någon tappat. Eller på en sten. Är man lite blind då eller?
Är en ficklampa ett hjälpmedel som borde delas ut gratis… nej visst ja, numera måste man betala för hjälpmedel.
Fast… alla måste inte betala. Somliga får sina hjälpmedel som fringisar. Utom dom som är så funktionshindrade att dom inte har något jobb. Om man är så hindrad måste man betala själv. Alla som inte jobbar borde väl betala själva. Så att de som jobbar kan få fria taxiresor och gratis telefoner.

Javisstja, jag pratade ju om hjul var det ju…. om man måste ha hjul måste man ibland få hjälp med att ta sig igenom de där snödrivorna som dom som inte har hjul kan pulsa sig igenom. Så är det.
Man får be om hjälp.
Men dom som inte har hjul skulle ibland behöva be hjulfolket om hjälp med att se verkligheten från ett annat perspektiv. Det där perspektivet som ger stjärtar ett helt nytt anseende. Man har dem i ansiktshöjd nämligen. Stjärtarna alltså. Inte underligt, att barn i den höjden är väldigt roade av att tala om dem. Bakdelarna.
Vi vet en del om sånt vi som sitter. Och en del om annat också för den delen. Som de gående behöver.

Men det är konstigt. Det är bara somliga människor som kallas behövande. Såna med hjul, vita käppar och hörapparater.
Och käppar.
Ibland blir jag rätt trött på det där.
och struntar i att be om hjälp
jag stannar hemma i stället och tänker, att nu får det vara nog.
snön får falla någon annan stans
och alla berg och dalar borde räta ut sig.

Och… jo en sak till.
Alla trappor. Och de tunga dörrarna. Liksom de där gångarna med djupt grus som man liksom sjunker ner i….
….handikappar oss.
Hindrar oss från att fungera tillsammans med er.
och gör er till goda på vår bekostnad
eftersom ni då kan hjälpa oss
och be för oss
och se ner på oss för att vi är så behövande.
För att det inte finns hissar och för att dörrarna måste vara av ek och väldigt vackra och för att grusgångarna måste vara ogrässanerade och väldigt uppluckrade.

Och det är väl som det ska… kanske kan man bjuda på det.
att behöva i onödan
och därför tvingas avstå
i onödan?

I gengäld är man ju duktig för att man kan svara på tilltal.
När man sitter i rulle alltså.
Så det kanske jämnar ut sig.
ni är goda och vi är duktiga.

…..

Annonser
Published in: on 23 januari, 2011 at 10:57  Kommentarer inaktiverade för trappor och andra funktionshinder… en sorts ironisk betraktelse