Tro är något annat

Han var upprörd. Mycket upprörd.
– varför tror dom att jag ska tro det dom säger bara för att dom säger det?
Och så skakade han på huvudet och menade, att han aldrig skulle tro.
Aldrig.
Sedan såg han på henne som om han ville att hon skulle ge honom motstånd.
Men hon svarade bara
– det är möjligt.

Nästa gång de möttes frågade han varför hon inte svarat emot. Hon var ju troende. Visst var hon väl det? Och sådana ska ju få andra att tro. Hade han märkt.
Borde hon då inte ha försökt med honom. Ett hopplöst fall visserligen. Men ändå.

– Ville du att jag skulle svarat något annat än det jag sa? Frågade hon.
– Nej. Sa han. – eller jo. Det hade kanske varit intressant.
– För att?
– För att det skulle varit roligt att veta dina argument.
– Då får du väl fråga om dem då, om du vill veta. Sa hon. Och tystnade.

men han frågade inte.

En annan gång möttes de utan att egentligen ha tid att prata. Hon skulle till jobbet och han hade bråttom till affären.
Men då frågade han. En sak frågade han.
– Tror du på bön?
Och hon svarade
– Ja.
Sedan ilade de vidare åt var sitt håll. Det var inte något mer med det.
Mer än att hon funderade lite på varför han frågat. Och gjorde som hon brukade när hon tänkte på människor. Hon liksom la dem i hjärtat. Dit där hon tänkte, att det levde en bön. Inte så att hon själv gick omkring och rabblade böner hela dagarna. Men jo, hon hade en bön hela tiden. En som levde av sig själv där inne. Om hon bara gav den plats.
Där la hon hans namn och tänkte inte mer på det.

Det dröjde innan de två räkade träffa varandra igen. Helt oplanerat på ett tåg. Ingen av dem hade väl tänkt på den andre på länge. Men båda tänkte, att det kunde vara roligt med lite sällskap. Så de fann ett par platser där de kunde sitta tillsammans.
Liksom återfinna trådarna. Minnas var de varit och knyta samman tid med rum.

Talade de om tro?
Nej.
Inte alls.
Eller hela tiden.
Hon var en som trodde. Åtminstone var hon det för honom.
Och han var en som trodde på något annat sätt. Så tänkte hon om honom.
Det var därför de satt där
För att deras bilder av varandra fick vara.
Ingen av dem måste bli den andras bild.
Båda kunde tro
ingen visste sanningen

Ändå möttes de just där.
I sanningen.

….

Annonser
Published in: on 23 januari, 2011 at 08:54  Comments (4)  

4 kommentarer

  1. Smart! och skönt är att få behålla sin tro, som man vill. Fast det är lite tricky… för vad händer och gör man när tro skapar åverkan? Trosfrihet till vilket pris som helst? (Trosfrihet blir ju ett konstigt ord… frihet vad gäller trosor är ju sällan något man funderar särskilt på…)
    Jag tycker det är skönt med frihet, men har sällan upplevt frihet utan ”straff”…

  2. Frihet till…. eller frihet från.
    I vårt lilla land där alla helst ska tänka samma tankar och se samma perspektiv så tenderar allt som skiljer oss åt att vara farligt. Det gäller att hitta ett sammanhang där man tänker ”rätt” gör ”rätt” och utifrån det kan få makt (eller anses hopplös och därmed fråntas all makt, även över sina egna val) – Religion blir en fråga om ”vilken tro eller vilket samfund eller vilken filosofisk riktning som är ”rätt”. Och den inriktning som ”vinner” har rätt att ”straffa” de andra.

    Jag tror personligen inte, att det går att vara människa utan att ha någon sorts tro på något större än den egna personen. Det måste inte benämnas gud. Inte heller religion det där man tror på.
    Men någon bild, idé eller tanke kring vadan och varthän har vi, oavsett allt annat.
    Att leva den tron kan vara som det du 40-krisen skriver om på din blogg – att leva sitt varumärke. Man ser rätt snart om märket bara är en ogenomtänkt maktgrej eller om det faktiskt är något som är legerat med personligheten.
    För mig är tro något helt annat än att ha rätt. När ”tro” gör åverkan har tro övergått till maktmissbruk och det är något helt annat.
    Kyrkor religiösa rörelser och samfund ägnar sig då och då åt maktmissbruk. Det förändrar inte något egentligen. Tro är tro och maktmissbruk är maktmissbruk även om man kallar det ena för det andra….oavsett om det är präster, politiker, rabbiner, ekonomer, imamer, reklammänniskor, korpar eller shamaner som talar.

  3. […] är det trångt. Som fan faktiskt. Idag vaknade jag med tanken tro och straff… Korpens ord triggade ännu ett perspektiv. Finns sann trosfrihet? Gårdagens erfarenhet, min fråga runt det […]

  4. Håller med fullständigt!


Kommentarer inaktiverade.