en fråga om liv

Rädslan
alltid den där rädslan.
Att vakna och inte veta om ansiktet i spegeln går att förstå.
Att titta på almanacksbladet och undra om allt börjar i mitten eller längst upp till höger. Eller var det vänster.
Att vira morgonrocken runt den magra kroppen och försöka hitta ordningen.
Men rädslan.
Jo den där rädslan, att inte längre veta vad som saknas
vad som måste kompletteras
ordnas och läggas tillrätta

Att vakna en morgon och bara se mörkret övergå i ljus utan att förstå.
Att morgonrocken
och ordningen.

Det där att tanken slutar söka.
och att minnet skulle tappa sina bojor
lyftas mot himlen
bli bön
utan att det som är jag själv
vet det

Men tacksamheten vet något annat
människor
de där som förlorat sina anletsdrag och namn
men som varje dag blir till
som vore de bärare av det som är vad en människa blivit

Allt jag är
är fångat i det som sker
varje dag en människa svarar på det jag själv inte längre minns

Det är den heliga paradoxen
det där att inget finns som inte är där två eller fler möts
allt ryms just där

Kan det vara så enkelt?

Annonser
Published in: on 4 februari, 2011 at 10:20  Kommentarer inaktiverade för en fråga om liv