Även om ingen

Han var så rädd. Så fruktansvärt rädd.
men ingen fick veta

Det var därför alla bänkar i köket måste torkas flera gånger om dagen. Och tidningen aldrig någonsin flyttas från sin plats till vänster på köksbordet innan han läst den. Bakifrån och fram. Alltid likadant.
Och dödsannonserna.

Alla årtalen som måste kontrolleras. De unga och de gamla. De som fått långa verser och de där som inte sörjdes av fler än en.
Hur skulle det bli när han.
Det var ju hjärtat och den där känslan av andfåddhet.
Men doktorn hade ju sagt att.
Allt var som det skulle

Någon gång skulle hjärtat ändå sluta slå och ingen skulle sörja. Kanske ingen skulle komma till begravningen och kistan stå utan krans med en löjeväckande präst som ändå måste mässa sina evinnerliga ord om jord och himmel.
För visst måste dom det.
Även om ingen.

Han var så rädd.
Ja, så rädd var han, att alla smulorna på duken måste avlägsnas i samma ögonblick som den sista tuggan lämnat munnen.
Och kaffekoppen. Nej han diskade inte kaffekoppen mer än en gång om dagen och det var på eftermiddagen. När han fått sin skorpa.
Alltid samma sort.
Ja en gång var det ju mammas skorpor. Nu hette de Pågens och hade funnits i mer än tio år. Även om förpackningen bytts ut. En löjlig rödfärg i stället för den gamla bruna. Och alltid fyra skorpor för lite. Ja det stod ju inte antal på förpackningen. Men i den gamla förpackningen var det fjorton skorpor. Nu var det fyra för lite. För samma pengar.
Men jordnötterna var samma.
Samma storlek.

Han var bara så rädd för att han en dag skulle vakna och inte känna igen.
Som de där som måste låsas in.
Ensamheten bakom låsta dörrar.
Jo.
Han låste väl dörrarna.
Han vaknade ensam.
Men nyckeln
visste han
exakt
var den skulle vara också om han glömt allt annat.

Han var bara så rädd.
att
det skulle
märkas.

Annonser
Published in: on 6 februari, 2011 at 09:16  Kommentarer inaktiverade för Även om ingen