Att ta emot ett barn

Barn gör föräldrar odödliga.
Jo, det är så. Man kan ana det i kärleken. Se det i riterna och förstå glimtar av det omöjliga när oändligheten ser ut över världen genom barnets ögon.
Inte så att någon av oss undgår döden.
Inte så att vi någonsin kan omfatta evigheten. Inte med våra sinnen och inte i tiden.
Men någonstans djupt inom varje människa lever insikten om varats oändlighet i det att varje del av en cell i varje människa har funnits innan någon enda en av oss var till.

Vi finns för att allt som redan fanns före oss ska finnas i evighet.
Vi formas av kärleken som är livet. Det som håller samman stoftet, stjärnstoftet som är våra kroppar.
Och vi talar av den visdom som andas oss.

Att våra sinnen inte förmår hela evigheten är vår längtan.
Men våra kroppar vet.

Och i det mysterium som förkroppsligas av ett nytt liv, ett nytt barn ligger gåtan som en öppen tillit.
”Se här är evigheten, här är själva livets oändlighet”
Att ta emot ett barn är att ta emot den evigheten, att för ett ögonblick falla i den oändlighet som finns till bara där vi är beroende av varandra. Fullkomligt beroende.
För att evigheten handlar om att varje del av varje cell i varje människa har funnits från begynnelsen och ska leva in i det som funnits bortom tid och rum långt innan någon av oss ännu gått ur tiden.

….

Annonser
Published in: on 13 februari, 2011 at 09:41  Kommentarer inaktiverade för Att ta emot ett barn