andras hjärtan

Att lägga sitt hjärta i någon annan människas händer.
Jo det kanske låter fint.Poetiskt och tillitsfullt.Men om man blivit sviken av den som ska bära det där hjärtat.
Om man hela tiden måste låta den människan gå sin väg, sin egen väg, med hjärtat i sina händer.
Vilket ju verkar rimligt. Man måste låta människor gå sina egna vägar.
Men att lägga hjärtat, sitt eget hjärta, i en annan människas händer, och låta en annan människa tappa det under en buss.
Eller lägga ifrån sig det på ett museum. Eller kanske i en busskö.
På bilsätet.
Eller helt enkelt släppa det i en container när det börjar lukta.

Nej.

Sitt eget hjärta behöver man vara så rädd om, att man låter det sitta just där kärleken växer sig starkare än vinden och större än evigheten.

Mitt i bröstetdär smärtan blir till lidande och lidandet växer till längtan.
Och där allt kan bli det allt kan vara
ett jag i relation till ett du
med ett eget hjärta

Men vad vet jag om andra människors hjärtan
kanske måste de lägga dem i varandras händer
transplantera dem
eller byta dem mot separatorer
sådana man hade i ladugårdarnas mjölkrum
för att skilja mjölken från det som skulle bli smör
det ena från det andra
och självet från jaget

Jag vet ju bara hur kärleken en gång talat så mina ögon såg något annat
inte vet jag hur andras ögon.

I sin egen syn.

….

Published in: on 24 februari, 2011 at 10:45  Comments (2)  

2 kommentarer

  1. Bra – Himla bra.

    Mitt hjärta är i ett skyddsrum.

    Det är rosa bomull runt väggarna, och ytterdörren är en tung järndörr.

    Ett ordentligt stort hänglås håller en bom för.

    Ingen kan komma in.

    Ingen.

    Mitt hjärta behöver skyddas och läkas, och aldrig

    mera

    ska någon ta sönder det, eller tappa det under en

    buss.

    • Stor kram till dig!


Kommentarer inaktiverade.