Är man ju

Förändring.
Det var det där med förändring. Att hitta på något som gjorde att inget någonsin mer var som det alltid varit. Utan att man märker det liksom.
För om man märker av det för mycket kommer man ju att vilja att allt var som förut. Det är så det blir.
Man byter gardiner.
Det är OK
Man lär sig fixa morötterna på ett annat sätt.
Det är överkomligt
Sen fixar man frisyren.
http://www.pxleyes.com/drawing-pictures/madonna/

Visst!
Och går fram till den där mobbade personen och säger hej på ett vänligt sätt. Sedan man först ifrågasatt vad man själv håller på med, som tigit i fyra månader och sett på när människan nästan går under.
Jorå. Så. Blir det ju inte.
Då så.
Tar man i stället en tur till gymet. Bestämmer att fyra kilo.
Köper inget godis. Hoppar över kakan.
Promenerar.
Varje dag.
Inte.

Men det var det där med lönen. Man skulle kanske gå och begära löneförhöjning. En tusenlapp extra i månaden.
Visa sig på styva linan.
Köpa lite nya kläder och svassa in till chefen.
Berätta att man minsann ändrat arbetsrutinerna så att allt går mycket fortare. Man är lönsam.
Är man faktiskt. Ny frisyr och tänkte man inte prata med den där människan som ingen bryr sig om?

Så man knackar försynt på dörren.
Gör man inte.

Det var det där med förändring.
Man är för ändring.
Jodå.

Är man ju.

Annonser
Published in: on 28 februari, 2011 at 09:20  Comments (1)  

One Comment

  1. aaaaaaaaahhhhhhhhh…… formidable! igen!


Kommentarer inaktiverade.