Ibland måste man skriva två… tractus till första söndagen i fastan

Där står ett ord av kunskap och tro
det växer i mänskobröst
Det talar kärlek, blir himmelens bo
och bäddar av ljus sin tröst

Det ordet är en människas hopp
i ensamheten slår det rot
Där växer det under livsmödans lopp
mot döden är den vår bot

Och Anden fyller ordet med kött
en männskoson av Jesse stam
att bära synden som jorden förött
i lydnad gå vägen fram

Så ser vi ordet dömas och dö
bli hängd som frukt på gren
Och livet segrar i myllan, ett frö
från kunskapens träd, ett sken

O Herre, ge oss ordet som bär
oss genom mörkrets tid
och fyll du tillvarons onda begär
med makt av din kärleks frid

Läsning

O Herre, tack för ordet som bär
oss genom mörkrets tid
Du fyller tillvarons onda begär
med makt av din kärleks frid

Annonser
Published in: on 13 mars, 2011 at 09:41  Comments (2)  

2 kommentarer

  1. Rackarns du. Du gör det. Ger nytt liv åt fastan och försoningen. Jag har sagt det förr och säger det igen. Dina psalmer gör nytt utan att platta ut och det är det inte många i dagens svenska kyrka som klarar. Jag vill tonsätta dig och jag ämnar börjaed denna ( fast jag har ju en riktigt bra sen innan…). Låter du mig? Kram.

  2. Det är klart att du ska tonsätta om du vill!
    Jag har skrivit den för att den ska kunna sjungas på mel. ”Den kärlek du till världen bar” svps 137 – som en del i den fastemässa jag skrivit. Men en ny melodi vore inte dum alls!


Kommentarer inaktiverade.