Att värna varandras integritet?

Hur är det med det som kallas integritet
vad betyder det?
Kan man värna om sin egen integritet utan att samtidigt bry sig om andras?
Vad får man berätta om andra och på vilket sätt?
Vad vill man att andra ska berätta och hur?

FInns det någon enda människa som vill få sitt privatliv serverat av någon annan – som man själv inte berättat något för? Och som man inte själv skulle säga flaskhals till?
Skulle inte tro det.
Inte för att man är någon hemlig person eller har något att dölja, men för att man själv vill vara den som väljer vad, till vem och hur det privata ska förmedlas.

Ibland blir man ledsen….
för att någon trampar på något man är rädd om
eller sviker ett förtroende

Idag är jag ledsen just på det sättet.

Inte för att någon avslöjat något som är hemligt, men för att någon låtit bli att värna integriteten. Inte förstått skillnaden mellan sådant man alltid kan prata om och sådant man måste låta varje person själv berätta.
Så …
Nu finns det en del att prata om.

Och möjligen ryker ett samarbete jag trodde var riktigt bra.

Varför det då?

Jo för att om insikten om de där gränserna, det där som handlar om mitt och ditt och vem som har rätt till vilken information saknas – då blir det svårt att lita på några andra gränser, det där om hur man handskas med varandra, omtänksamheten och integriteten. Och jag tänker inte låta människor såra mig, använda mig för sina egna syften eller rota i mitt liv utan att jag själv öppnat förrådsdörrarna. Vilket jag gärna gör för den som frågar.

Men om man inte frågar… då är det inbrott. Stöld. Eller om man faktiskt blivit insläppt och sedan bara roffar åt sig och tar med sig som vore det allmängods…
nej.
Det tolererar jag inte.
Så enkelt är det.

Så det är därför
det finns saker att tala om.
och förlåta

hoppas jag.

Annonser
Published in: on 15 mars, 2011 at 10:13  Comments (1)  

One Comment

  1. Så sant. Att bli omtalad i tredje person är inte roligt. Tack för att du ger det ord.


Kommentarer inaktiverade.