det där oskyldiga lilla lammet

Så ligger han här.
Lammet
Helt bedårande söt på min matta framför brasan. Det är tänkt att han ska få hjälp att överleva. Eller åtminstone få bli varm innan han dör.
Liten och svag vinglade han bort från sin mamma någon gång under natten. Och hamnade så illa, att han inte kunde komma tillbaka själv.
Små lamm har små flyktiga liv.
Så man vet aldrig hur det går den allra första natten.

Inte är det så säkert att den lille ulltussen klarar sig. Snarare är det nog rätt säkert att han rätt snart får lära känna döden.
Om nu lamm lär känna döden. Innan de riktigt lärt sig leva.

Och så hamnar tankarna på alla de där bilderna av påskalamm. Jesuslamm och förlorade får. Och alla psalmer som i långsamma molltonart

er jämrar sig om det oskyldiga lammet som slaktas för att människor ska få leva.
Nej inte för att man ska steka lammet och äta upp det, sådär som man gör med lamm man föder upp.
Nej då. Inte alls.
Man ska tänka sig, att det där lilla ulliga lammet blir dödat för att två parter gjort ett förbund som innebär, att om någon bryter mot det man lovat i det förbundet, så är konsekvensen att den ska dö.
Jodå.
Och då ska vi riktigt känna att vi får dåligt samvete för att det är vi som gjort fel men i stället för att vi dör så offras ett lamm. I vårt ställe.
En primitiv skuldsanering liksom.

Ska man tycka att det är bra?
Nej det är det ju inte. Inte när vi människor sätter det i system, att utse ett lamm som offras för att alla andra ska gå fria.
Det är ren mobbing det.
En otäck gruppmekanism som förekommer i alla sorters samhällssystem.

Men det här lammet som ligger på min matta och antagligen ska dö är inget offerlamm.
Det är ett vanligt litet bagglamm som irrat sig bort i marskölden.
Inte för att rädda livet på någon.
Inte för att vi lagt någon skuld på honom.
och inte för att det skulle vara något bra med att ett lamm dör.
utan för att det är en del av förutsättningarna för livet
att det är skört

Om det här lammet dör trots att några människor försökte rädda det från en del av ett naturligt urval… då har vi räddat något som kanske skulle dö.
För att det möjligen inte hade rätt genetisk uppsättning för att klara sig.
Dessutom är det en bagge.
Som vi i så fall med största säkerhet har räddat till en säker slaktbänk om några månader.
Inte heller då för att vi ska bli skuldfria.
eller rena

Det här lammet har inget med religion att göra.
Ändå är det som om det kommit in en liten flik av himlen. Ett litet moln av liv på min matta.

Och lammet reser sig åtminstone en gång.
innan det kanske
måste dö.

…..

bild: Zurbaran: Lamb of God

Annonser
Published in: on 16 mars, 2011 at 11:56  Comments (2)  

2 kommentarer

  1. Av alla bedårande djurbarn är väl lammet det allra sötaste med en förvånad blick helt inrullad i bomull.

    Och jag tänker att bebisar inte är i närheten så mycket sötare en vuxen människa, än ett litet lamm är i jämförelse med en tacka.

    Jag vet inte varför jag kom att tänka på det. Eller om det ens har någon betydelse, men jag gjorde det i alla fall.

  2. Om man räddar ett litet lamm och så växer det upp och blir en köttbit… vad har man räddat då? Lammet eller maten?


Kommentarer inaktiverade.