skammen har vi ännu inte berört

– Om jag bara hade sett till att få ungarna i säng och städat toan skulle det här aldrig ha hänt. Det är sant. Han skulle aldrig ge sig på mig egentligen. Men om jag sitter och glor på TV och ungarna är sjövilda kan man ju fatta att han blir lack. Och sen har ungarna stökat till toan. Borde jag ha kollat bättre. Tagit ut dom blöta handdukarna och så.
Jag är ju hemma hela dagarna med lilltjejen och han är trött och så. Jobbat hela dagen och haft problem med leveranserna och allt.

– Så du menar att det är du som får honom att banka på dig? Att du får skylla dig själv?

– ja. Eller nej det. Jo.

– Ok, vi säger att det skulle vara så. Att du fick stryk för att det var helt rätt att slå dig när du inte städat toan. Vad mer får man ge dig stryk för då? Att du inte vattnat blommorna? Ställt fram skorna rätt? Tagit fram frukosten i tid…

– Nej det är inte rätt.

– Vad är inte rätt?

– Att han slår mig för att jag inte gör det jag ska.

– Ok. När är det rätt att han slår dig då?

– Om jag retar honom. Då kanske. Eller om jag slår först.

– Så att då är det rätt att slåss ibland?

– Kanske.

– Ok vi säger att det är så. Att han får slå dig när du retar honom. Hur gör du när du retar honom då?

– Struntar i toan kanske. Eller låter bli att bädda sängen. Suckar när han pratar om något som är viktigt för honom. Låter honom ta lilltjejen fast hon bajsat nyss och jag inte bytt.

– Då är det ok att slå dig? När du inte bytt, bäddat, suckar… Ok.

– Nej det är det ju inte.

– När är det rätt då?

– Det är inte rätt.

Så ser vi på varandra. Första gången ögon möter ögon.
– Nej det är inte rätt.
Säger jag och tystnar. Tänker, att det inte finns så mycket att säga när någon tänker på vad som är rätt när det gäller att bli misshandlad.

-Det är inte rätt att använda våld.
Säger hon och låter som en rädd liten kalv. Inte alls tyst, nej hon vrålar liksom ut orden så att de trummar sig fast mot väggarna.

Jag är tyst. Men nickar lite. Väldigt lite, för jag vill att hon ska höra sina egna ord och veta att hon själv sagt dem.
Sen säger jag
– mot vem får man inte använda våld?

Då viskar hon.
– Mig.
och jag svarar med min vanliga röst som på sätt och vis hörs genom väggarna ut över hela grannskapet
– Dig.

Sen sitter vi tysta tills klockan visar att tiden vi hade tillsammans är slut.
Jag reser mig
och hon reser sig. Vi tar i hand och ser in i varandras ögon.
Jag tänker att jag hoppas att hon vet att ingen har rätt att slå henne. Men jag vet, att hon ännu inte vet det där med skulden och skuldkänslan. Och att det jag kallar ansvar är ett begrepp hon mest skulle kalla skam.

– Vi har en bit att gå. Säger jag.
och hon nickar.
– Vi har det.

När hon stänger dörren efter sig vet jag, att det kan vara min sanning, att hon blir dödad av den man hon säger att hon älskar.
Och att hon ännu inte vet, att hennes sanning är att hon är den som håller liv i honom.
Skammen har vi ännu inte berört.
Och skulden…

…..

Annonser
Published in: on 26 mars, 2011 at 12:59  Kommentarer inaktiverade för skammen har vi ännu inte berört