den egna betydelsen

– Men vet du, det är så obehagligt. Jag öppnar tidningen och läser.
– Vad är det för obehagligt med det?
– Att det man skriver där handlar om mig. Du vet, den där sidan där man skriver om personlighetsstörningar den här veckan. Två gånger har dom skrivit om mig. Får man göra så?
– Vad menar du? Att artikeln handlar om dig personligen?
– Ja just det. Dom har till och med tagit med hunden och mina blåa skor.

Vad ska man säga? Det är klart att det inte handlar om henne. Inte henne personligen men kanske om en människa hon känner igen sig i. En påhittad person alltså. Men det är klart, om hon till och med identifierar sig med detaljerna som är skrivna för att ge personen i artikeln liv… vad ska man säga. Hon känner sig ju utpekad.
Men är… paranoid. Eller?
Och varför pratar hon med mig om det?
Som om jag?

Nej det är alltså inte jag som skrivit artiklarna.
Eller kommit på personligheterna. Även om jag skulle kunnat göra det.
Men tror hon att jag?
Herregud.

– Alltså är det så att du tror att jag har skrivit artiklarna?
– Va?
– Att jag tycker att du är som i de där artiklarna alltså.
– Va?
– Du är ju helt sjuk alltså. Paranoid. Om du tror att jag.
– Nej men det tror jag inte. Du har väl aldrig skrivit i den tidningen?
– Nej det är klart att jag inte har.
– Men den som skrivit det där har skrivit om mig.
– Har han ju inte.
– Jo jag vet det. Hur skulle det annars kunna stå om min hund?

Man kan ju tänka så.
Att en hund kan vara det som avslöjar att man är utnyttjad.

Men.

…..

Annonser
Published in: on 15 april, 2011 at 08:41  Kommentarer inaktiverade för den egna betydelsen