Som vindens hopplöshet

Som rop ur bistra vintrar ropar vinden
kom rädda mig ur själens dystra djup
Hon binder mig med minnen vid den grinden
som låstes innan berg blev ett med stup

Kom drag mig upp ur tvivel du som vet
att vårtid följer vinter blott en månad
Du vishet, viska hoppets hemlighet
där kölden döljer liv i smärtans trånad

Befria mig och rör mig vild som stormen
bli ett med smärtans röst som lagts att dö
och lyft mig till den trånad som är formen
där koltrast sjunger liv i bortglömt frö

Och lev i mig i dödens dag
min sista vilas sarkofag

Annonser
Published in: on 19 april, 2011 at 12:28  Kommentarer inaktiverade för Som vindens hopplöshet