-Det var förra fredagen. Långfredagen alltså. Vi satt utomhus allihopa och ville inte riktigt förstå, att det kunde vara så varmt. Eller ville. Det ville vi väl. Men det var svårt att fatta att vi kunde sitta ute. Jag nös hela tiden.
– För att du är allergisk eller var du förkyld?
– Ingetdera. Det var solen. Jag nyser alltid av solen.
– Märkligt.
– Ja.

– Men berätta, vad var det som hände?
– Jag vet inte riktigt. Det var… som om.
Och så såg hon ut som om hon sökte i luften med blicken. Letade efter något att fästa alltsammans på.
– Jag blev en annan.
– Va?
– Ja. Just där och just då blev jag någon annan.
– Det blev du ju inte.

Man kan inte gå med på sånt. Att folk byter identitet och så. Det är mot alla principer och brukar hänga ihop med någon typ av försvar. Mer eller mindre knepiga. Och ju knepigare det är med saker och ting, ju närmare verkligheten måste man hålla sig så att man inte blir utlurad i något underligt landskap där man till sist inte hittar hem igen.

– Jo. Jag blev någon annan. I deras ögon alltså.
– Jamen då måste du förklara. Du menar inte att du verkligen bytte identitet eller namn eller så?
– Nej. Är du dum eller?
– Kan hända.
– Nej alltså, från att veta ungefär vad jag har för plats i gruppen till att känna mig totalt. Ja. Annan. Sedd på som om jag. Vore.

– Som om dom inte kände igen dig menar du?
– Nej. Nej inte alls så. Nog kände dom igen mig alltid. Men det var som om dom bestämde sig för att jag var någon annan än den jag faktiskt är.
– jamen då var det väl som om dom inte kände igen dig??
– Nej.

Herregud. Hur skulle jag kunna förstå vad hon menade? Hon sa ju att dom såg någon annan. Vaddå annan. Tänkte jag. Hon var väl hon. Punkt slut.

– jamen du är väl du. Oavsett. Punkt slut liksom.
– ja det är jag väl. Men försök själv att vara vänligt intresserad av någon som håller avstånd och vänder sig bort. Eller ser förskräckt ut.
– Ingen är väl rädd för dig? Du kan ju knappt döda en mygga. Ju.
– jamen om människor får för sig, av någon anledning, att en som inte kan döda en mygga ändå kan slakta kameler och jaga skiten ur vanliga människor… då har man liksom inget att sätta emot.

Det hade hon ju rätt i. Att man inte kan göra så mycket åt vad andra bestämmer sig för. Om dom inte själva ser efter hur det är alltså.

– Men hur kom det sig att folk trodde du skulle slakta kameler då?
– Hur ska jag veta?
– Kanske du ändå har gjort något?
– Inte mer än någon annan. Inte något speciellt. Inget annat än att säga ja när jag menar ja och nej när jag menar nej. Och det skulle man nog inte.
– Jo det skulle man väl? Hur menar du annars att någon ska veta vad du menar?
– Det är just det. Jag trodde att jag var tydlig med vem jag var och vad jag ville och att andra också var det. Så att man kan slappna av liksom.

Men jag kan inte förstå vad det är hon säger egentligen. Som att hon försöker berätta för mig, att reglerna för umgänge handlar om något annat än det jag trodde det handlade om. Att man är ärlig helt enkelt. Och lyssnar på varandra. Litar på att människor säger det dom menar och menar det dom säger.
Är det vad det handlar om? Att hon trodde att hon blivit sedd som någon som var den hon försökt berätta att hon var. Men att hon nu upptäckt, att hon blivit sedd som någon helt annan. En farlig typ som inte går att lita på.
För att hon varit ärlig.
Jag måste fråga.

Så jag gör det. Jag frågar om det är så hon menar.
Och då säger hon att hon inte vet.
– Jag vet verkligen inte. Det kan ju vara så att dom är så rädda själva, att dom låtit bli att säga hur dom tänker och vad dom vill. Så att ingen ska kunna göra dem illa i det som verkligen betyder något.

– och du. fortsätter hon. Du förstår, att nu är det som om jag förlorat hela mig själv. Som om jag gett bort det jag älskar och får tillbaka en söndersparkad åsnekäke.

– Åsnekäke?
– Ja Åsnekäke.

Ibland förstår jag inte varifrån hon får sina bilder. Men den här. Åsnekäken.
Kommer från djupet av hennes själ. Jag vet det för jag känner henne. Hon som inte kunde göra något annat än tiga. Men föddes i sanningen.

Och nu har hon blivit någon annan.
Utan att hon själv har någon makt över det.

Ibland är livet helt enkelt inte vackert.

…..

Bild – treenighetens ikon…eller vad är det vi ser

Annonser
Published in: on 30 april, 2011 at 04:01  Kommentarer inaktiverade för