den sista dagen

– Har du några tankar om den sista tiden? Hur du vill att den ska vara?
– Är den inte redan här? Varje förlorat nu, varje ny födelse av varje ny stund som genast går upp i döden och födelsen som blir ett…
– Ja det är klart men. Du vet. Det kommer några dagar. Någon tid.
– Som jag ska bestämma hur de ska bli?
– I alla fall hur du skulle vilja.
– Men hur skulle jag kunna veta?
– Nej. Det kan du inte. Men du kan drömma. Eller tänka. Vilja.

Kan jag det? Jag måste smälta det hon säger. Att det kommer några sista dagar. Jo.
Vi har pratat om det. Om det blir så att det blir svårt att andas. Eller om talet försvinner. Mitt tal. Mina ord.
Hur det kan vara med smärta och smärtlindring. Och balansen i närvaron.
Men de sista dagarna?
Hur menar hon. Är de sista dagarna några andra sorts dagar än de första. Eller alla de dagar som ständigt föds på nytt och kommer till oss?

– Om du inte kan vara hemma.
– Jag är alltid hemma. Du vet, jag kan inte vara någon annan stans än hemma. Om jag ska leva.
– Det är just det. Om du ska leva. Du vet, det kommer några dagar när du ska dö.
– Som om livets sista andetag skulle vara något annat sorts andetag än varje andetag?
– Ja.
– För att det är det sista.
– För att det är det sista. Just så. Och för att du kanske inte kan ta det sista andetaget av dig själv. Du kanske får hjälp av en respirator.
– Som någon måste stänga av.
– Som någon måste stänga av.

– Men… är det verkligen mitt problem?
– Jag vill bara veta hur du vill ha det.
– Jag vet inte. Hur skulle jag veta? Jag har aldrig varit där.

Det kommer en dag som är den sista. Det är det hon säger. Det är det jag ska förstå.
Och bestämma hur det ska vara med den dagen.
Som om jag visste.
Som om jag skulle dö….

….den dagen.

…..

Annonser
Published in: on 9 maj, 2011 at 11:53  Kommentarer inaktiverade för den sista dagen