ska vi leka?


– Men du… om man påstår, att man är fattig och ödmjuk och … ja du vet som kristna säger. Om man påstår det, så är man ju inte speciellt ödmjuk. Väl?
– Haha.. nä det har du ju rätt i. Men säger kristna så då? Brukar man inte höra tvärtom? Att man menar sig vara så otroligt ofattig och syndig och misslyckad att det vore bättre att vara en diskborste.
– Jo det har du ju rätt i. Fast det är ju inte speciellt ödmjukt det heller. Tycker jag alltså.
– Hur menar du?
– Jo…. ödmjuk är man väl om man liksom rättar sig efter verkligheten. Och om man då är rik och har lyckats, då medger man väl det och använder sig av det på ett juste sätt?
– Sant.

– Du vet, jag är inte religiös men tror att det finns något större…
– Mm. Är det inte att vara religiös då? Att tro att det finns något större även om man inte kallar det Gud och om man inte bekänner sig till någon speciell religion?
– Nä.

– Nähä.
– Nej jag tror att om man är religiös har man ritualer och tror att det finns ett rätt sätt att tro och be och så.
– Mhm. Ber du?
– Såklart.
– Utan att vara religiös?
– Ja.
– Jaha.

– Men du… jag är ju religiös som du tänker det. Jag går till kyrkan. Använder mig av ritualet och så.
– Ja. Jag tror att du är lite tvångsneurotisk sörru.
– Va?
– Att du behöver veta hur det ska vara med saker. Så att du blir lugn och trygg för att du vet hur det är.
– Jaha. Ja. Det ligger väl något i det. Fast jag gillar att leka också. Och liturgi är som en lek vetdu.
– Med regler? Ja. Fast har ni roligt då?
– nja… Jo ibland. Men nä. Vi känner inte varandra så bra.
– Knäppt.
– Har du nog rätt i. Det är underligt att leka med folk man inte känner så bra. Fast då och då känns det som om vi är rätt lyckliga. Tror jag. Eller är jag i alla fall.
– Men är det för att det känns tryggt i upprepningen eller är det för att det är en gemenskap? Eller för att det finns en gud eller så?
– Inte vet jag. Men jag… äh, jag vet inte. Jag blir så otroligt ledsen när ritualet är en form mer än en lek. Och det är ganska ofta så.
– Och ändå går du dit och sitter där och ser ut som en brevlåda?
– Brevlåda?
– Utan känslor. Bara låter breven, räkningarna och vykorten trilla in utan att reflektera över dem?
– Jamen jag reflekterar ju.
– äh.. gör du väl inte. Du bara tycker saker. Men gör du något då? Betalar räkningarna, åker och kikar på vykortsutsikterna eller förstår budskapen i breven och söker upp adresserna?
– Nä.
– Dåså.

-Men du… jag gillar dig.
– Ja.
– Mycket.
– Hm….. ska vi leka?

…..

Annonser
Published in: on 1 juni, 2011 at 08:39  Kommentarer inaktiverade för ska vi leka?