socialministrar och empatisk förmåga…


Empati… det ska vara detsamma som att ha förmågan att förstå vad andra känner genom att man själv känner och känner igen i sig själv det som syns i den andres uttryck. (även om man nog mest använder ordet i betydelsen ”medkänsla” eller en kombination av empati och sympati)
Sympati är något helt annat…
Men faktum är, att den människa som förmår vara empatisk men inte kan eller vill känna och uttrycka sympati rätt ofta kan uppfattas som – och vara mycket otrevlig, eller till och med oerhört farlig.
För om man verkligen vet vad en annan människa känner kan man också utnyttja den människan.
Just den  som har en väl utvecklad empatisk förmåga, men som använder den förmågan enbart för att uppnå sina egna mål, som alltså vet och ser och känner, att den man utnyttjar far illa – men ändå fortsätter att utnyttja och dra fördel av sin empatiska förmåga och sin förmåga att utnyttja den andres känslor… just den människan har en potentiell möjlighet, att verkligen vara oerhört farlig för sina medmänniskor.
Det är kanske de människorna vi kallar psykopater – människor som tycks vara utan medkänsla men som är mästare på att se och förstå andras känslor för att sedan kunna utnyttja dem.
Empatisk men inte sympatisk alltså…

Å andra sidan… var går gränsen. När blir en människas förmåga att använda sin empatiska talang  för att få tillfredsställelse för egna behov, något som måste kallas osympatiskt  – och när går osympatin över i något som kanske kan kallas psykopati?

Måste man inte kunna ”läsa av” människor utan att för den skull lägga någon större medkänsla i det, för att kunna leda dem? För att vara en bra chef eller företagsledare eller politiker med någon position att tala om?
Är det kanske till och med nödvändigt, att låta sin medkänsla ligga i malpåse, att liksom lära sig vara rätt osympatisk, om man ibland, eller kanske ganska ofta, måste ta, för sina medmänniskor, obekväma beslut?

Hur skulle man kunna vara socialminister och göra indragningar i våra försäkringar om man var alltför sympatiskt orienterad? Karln kan ju vara empatisk och till och med varm och begåvad med medkänsla som han använder på ett sympatiskt sätt i familjen och den närmaste vänkretsen. Men som minister måste han kanske vara osympatisk. Stänga av förmågan att känna det andra känner – trots att han med stor sannolikhet också använder sin empatiska förmåga för att göra det han gör.
Vår egen nuvarande socialminster är dessutom mycket skicklig i sin förmåga att förstå hur han ska täppa till munnar och lägga bördor på människor  på ett sät som gör att de inte ska orka protestera. Han vet hur han ska linda ord så att de som hör dem blir stumma.
Utan empatisk förmåga skulle han inte klara det.
Då skulle han förmodligen förklara och förklara, prata sig blå (nåja, han är väl redan mörkblå) och inte se, att han inte alls skulle uppnå de mål han har genom att göra det. Utan empati kanske han skulle vara rätt sympatisk….

Förresten… en gepard som ska fånga en gazell kikar på flocken och känner förmodligen till hur det är att vara en aning halt, ha en liten rörelseinskränkning… hm… där är en gazell som går lite orent, jodå, jag vet precis hur det känns, man kan inte springa riktigt lika fort… mm. Den tar jag. Empati! Men inte så sympatiskt ur gazellens synvinkel.

(Ja jag vet, jag använder begreppen på ett lite tillspetsat sätt, men det är ju för att jag vill spetsa till.. kanske saknar jag sympatisk förmåga?)

 


fotnot: för att någon ska kallas psykopat krävs en rad kriterier utöver det, att den empatiska förmågan tycks användas på ett egocentriskt inriktat sätt.

 Psykopati kännetecknas även av bristande förmåga att använda samvetet för att skapa rimliga sociala relationer.  

En tendens, att ständigt anse sig värd mer än andra och att därför ta sig rätten, att skapa egna regler och system för att uppnå sina mål.

Lögn blir sanning och sanning blir lögn – för att rättfärdiga de egna målen.

Däremot är det inte alls säkert, att psykopaten är våldsam eller ens otrevlig så länge man i tillräcklig grad spelar med i hans eller hennes strävan att tillfredsställa sina egna behov. Den empatiska förmågan är stor – men den används alltså på ett synnerligen egocentriskt sätt.

Annonser
Published in: on 5 juni, 2011 at 08:41  Kommentarer inaktiverade för socialministrar och empatisk förmåga…