..och varje mänska ska leva i frihet…

Jo, man är olika, alltid olika. Och vi gillar ju olika.
Har vi sagt.
Men sen säger jag, att jag mår illa av något du tycker om.
Då ska jag förstå, att det är gott det där du gillar. Som jag mår illa av. Att det egentligen är gott.
Och du bryr dig inte om, att lyssna. Eller om du lyssnar, så vill du inte höra.
Att jag tycker, att det räcker om du tycker om det du tycker om. Jag kan få tycka om det jag tycker om. Det räcker så.
Sen kan vi ändå samexistera. Stå kvar. Vara tillsammans. Olika.
Men du måste få mig att tycka som du.
Vilja ha det du har. Eller åtminstone låta bli att tala om, att jag inte uppskattar. Du vill att jag ska låtsas att jag gillar. Som om det inte räcker att jag är jag. Och väljer själv. Kanske att stanna. Kanske att gå.

Nej. Om jag väljer något annat än det du väljer, då säger du att det är en protest mot dig.
Som om allt jag gör sker i relation till dig. Som om jag själv inte har någon betydelse i mig själv. Som om det jag känner inte är värt att ta hänsyn till. Nej, allt jag gör handlar om dig. I din värld.

Så när jag låter bli något, eller väljer att gå när du stannar, då får jag efteråt veta, att jag inte behöver protestera. Att jag skämt ut dig, att jag väl kunde stannat för så farligt var det inte och måste jag alltid demonstrera….
Som om mina val skulle vara en demonstration.

Förstår du, att när du, på det här sättet, gör dig själv till centrum, så gör du det omöjligt för oss att dela friheten. Du blir mitt fängelse. Och då väljer jag att lämna dig.
Inte för att jag då blir fri. Inte först.
Nej, först måste jag förlåta dig.
Inifrån mig själv veta, att jag ger dig fri. Så att jag inte gör mot dig, så som du gjorde mot mig.
Det är det som är det svåra.
Att jag måste ge dig friheten, att fortsätta vilja tvinga mig in i din verklighet. Så att jag inte försöker förändra dig. Så som du försöker förändra mig.
Det är min frihet. Att låta dig vara olika.
Och att välja min väg.

Om du då följer mig, går med mig och fortsätter säga det du säger.Göra det du gör. Och mena, att jag demonstrerar när jag bara gör det jag vet är rätt för mig själv… ja då måste jag låta dig. Förlåta dig.
Men låta dig förstå, att du inte längre kan göra mig illa.
Klarar jag det?

Att låta dig vara det du är, där du är.
Med kärlek.

Nej. Det är klart att jag inte klarar.
Jag har ingen kärlek.
Äger ingen vänlig förlåtelse.

Ändå vet jag, att det är den vägen.
Den där vägen till frihet.

 

….

Annonser
Published in: on 18 juni, 2011 at 08:35  Kommentarer inaktiverade för ..och varje mänska ska leva i frihet…