Sju gånger i evigheten.nu

Det är det där med att förlåta. Sju gånger sjuttio gånger sägs det att man ska.
Men vad betyder det egentligen?
För inte är det väl så, att man bara ska låta människor såra, stjäla, sabotera… och inte bry sig om det. Liksom bara släta över och låtsas. Som att det inte gjorde ont. Eller som att det inte gjorde något.
Förresten går det inte. Man kan inte låtsas. Inte i längden.

Jo nog har jag försökt. Låtsas alltså.
Slutat möta blicken. Låtit bli att känna. Gått åt ett annat håll. Hållit andan och klistrat fast ett neutralt leende över hela ansiktet och varit oändligt artig.
Kanske har det lurat någon.
Just lurat… och spätt på det som så småningom blir en sur och bitter brygd av självförakt.
Inte är det väl det som är att förlåta.
Nej.

Om något ska bli förlåtet måste det också få kännas. Göra så ont som det gör. Och lidas, sörjas och ältas. Tills all saft är pressad ur den sura frukten och samlad i den bägare som ska bli till det skummande vin som är den förlåtelse som kommer med den tid som är sanning.

Den sortens förlåtelse kan man ta ansvar för själv. Också om den man förlåter inte ber om det. Jo det är klart, att det blir svårare när man måste förlåta någon som inte vill vara delaktig. Men… Jo man kan låsa upp dörrar även för de människor som inte vill passera trösklar.
Man kan själv gå ut i friheten även om andra stannar inomhus. Annat folk kan ha andra dörrar.

Förresten är det rätt ofta så, att den man förlåter själv måste förlåta. Om jag blivit sårad är det rätt troligt att jag själv också sårat.
Vi har mötts i rädsla och dragit vapen i förtvivlan.
Lyft händer mot varandra och ropat ord för att skrämma till flykt.
Du sårar mig och jag sårar dig.
Vem ska förlåta vem?
Sju gånger sjuttio gånger evigheten.

Men säg att vi förlåter varandra. Säg, att vi tar emot förlåtelsen. Låt oss leka, att jag ber dig och du ber mig och att vi båda nickar och menar, att allt är förlåtet.
Hur blir det då nästa gång vi möts i samma fråga?
Om du menar, att du har din ståndpunkt och jag vidhåller min.
Om din övertygelse är lika fast som min och vi båda har fäst den vid våra inre människor.
Har vi då förlåtit varandra för att vi inte kan se på tillvaron med samma ögon eller har vi bara kommit överens om, att vi ska låtsas vara överens?
Och vem är det i så fall som har rätten att låta sin inre människa bestämma sanningen för en annan människa?

Så…
vad menas med förlåtelse?
Är det en väg till frihet eller är det ännu ett sätt, att upprätthålla maktstrukturer så att de som är starka har rätten att bestämma ordningen och ge sken av att vara älskade – eftersom de är förlåtna.

Men om. Om förlåtelse faktiskt betyder att ge någon fri. Att verkligen mena, att det som sårat är återlämnat utan bitterhet… Om det betyder, att rädslan för att visa sitt inre inte längre styr…för att den som bad om förlåtelse verkligen förstod smärtan. Om.
Sju gånger sjuttio gånger måste man alltså förstå, att man sårat en människa.
Och ta emot smärtan när någon förlåter.
Insikten.

Vem förtjänar kärleken?
Vem kan kräva att få leva fri?

Sju gånger i evigheten.nu

…..

Annonser
Published in: on 24 juni, 2011 at 10:11  Kommentarer inaktiverade för Sju gånger i evigheten.nu