Hallå… kan man få välja senaste modellen av cancer om man betalar med ett par tre extra parkeringsböter?

– Få se nu… jag tror jag tar det här. Är det bra kvalitet på det? Säger han och pekar på ett kors.
Ett i med huvudstången i cederträ och själva bjälken i ett lättviktsmaterial, det ser ut som hickory men det kan i själva verket vara något helt annat, det är vanligt att man gör dem i ett sämre material och helt enkelt ådermålar dem så att det ska se ut som något som borde kosta mer.
De återanvänds ju sällan, så det är inte så noga med materialet, bara det håller för ett par dygn och en till två tjocka spikar i varje ände.

– Ja, det är ett utmärkt val! Säger korsmakaren och nickar. Vill ni ha det levererat till någon speciell adress?
– Nej jag kommer att hämta det själv. I sinom tid.
– Jag förstår. Då lägger jag undan det så länge.
– Ja tack. Det går bra.
– Och namnet?
– Jesus.
– Jesus. Jaha. Mhm. Finns fler. Har ni något efternamn jag kan använda?
– Josefsson går bra. Från Nasaret.
– Och betalningen?
– Ja… vad kostar det?
– Trettio silverpenningar….men vi kan säga tjugoåtta för dig. För att du kommer från samma stad som jag.
– Då kände du kanske Josef… snickaren.
– Nej.
– Nåja. Fakturera summan… ställ fakturan till ståthållaren så kommer de med pengarna.
– Såpass.
– Såpass.

Ja… så var det ju inte. Och så är det inte. Man går ju liksom inte och väljer sitt kors.
Kliver in på en affär liksom, och vrakar runt bland eländena man kan drabbas av i livet.

– Hallå, kan jag få hjälp… är det här den senaste modellen av cancer? Kan man få den sent levererad? Ja, jag är såklart beredd att ge lite extra för det. Ska vi säga… tre parkeringsböter? Lite kemoterapi?
– Och jag skulle vilja boka mig för lite ADHD tack. Kan man få den med lite extra kreativitet?

Nej..
Det kommer ett paket.
Utan att man beställt det.
Utan glättat papper och utan returrätt.

Man packar upp det och finner något man inte vill ha.
Kanske försöker man göra sig av med det.
Låtsas som om det inte finns
eller vägra ta det.

Det är bara det, att det följer med överallt. Som vore det fäst vid något på den egna kroppen. Eller i hjärtat. Kanske i förlängda märgen. Osynligt och orättvist.
Eller iögonenfallande och uppenbart en gåva från en genetiskt drabbad familj.
Något man försöker förklara sig genom.
Eller trassla sig ut ur.

Om man inte gör det otänkbara.
Liksom låter sig lyftas upp på det, naglas fast vid dess struktur och låta sig leva dess begränsningar och begär.

För att det är det som är livet.

….

Published in: on 29 juni, 2011 at 11:09  Kommentarer inaktiverade för Hallå… kan man få välja senaste modellen av cancer om man betalar med ett par tre extra parkeringsböter?