dialog

– Det är som om allt… måste tas ifrån mig.
Jo. Så är det.

Som om allt måste bevisa sig själv, vara sig själv nog. Där jag inte vet det.

Alla de vackra orden. Ordningarna.
Bönerna och kroppens kärlek till de stiliserade upprepningarna
det där som kallas ritual men som bär ett liv
Det som var min tröst och mitt hopp

Det är som om det tappat sin betydelse.
Som att dörren jag såg öppen men lät mig själv stänga, nu också har bleknat inför mina ögon och blivit till en sluten insikt

– Utgiven, men bortom?

– som om inget kan stanna vid min innerliga längtan
inte utan att jag måste äga det
och därmed förlora dess kärna och dess kärlek
allt det där som ser ut som livet
men bara är illusion

Ändå är sorgen stor när föreställningar avslöjas som skuggor av en bild
och när tröstande ord blir till gapande förakt
eller kanske bara ett jaså

-Så är lidandet bara en suck av omening
ett något
som mänskligheten måste göra till sitt eget narcissistiska centrum.

– Ett jag speglat utan svar

Medan själva verkligheten var allt det där vi valde att bortse från.

……

Annonser
Published in: on 1 juli, 2011 at 09:40  Kommentarer inaktiverade för dialog