Som en skalbagge uppvänd mot himlen

Jag gjorde en Gud

nej jag gjorde mig två

om den ena var svag under solen

Med rödfärg och guld fick de styrka och kraft

när jag formade dem till min avbild

Men ingen var skön att beskåda

 

Och tider och dagar blev lagda till åren

jag bad varje dag för min lycka

Och visst blev jag lönad för klokhet och mod

med vacker medalj – och med pengar

Men gudarna teg när jag bad dem om mer

när jag bad dem att mätta min hunger

 

Så kom det en dag när jag föll som en sten

och gudarnas träben gick av med ett kras

när jag tog dem som stöd, jag min dåre

Jag fann mig som skalbaggen vänd som en tok

med huvudet neråt och ryggen i backen

Mett liv skulle sluta, jag visste det säkert

men skrek mot en himmel jag trodde var tom.

 

Då dundrade röster som tordön från molnen

som skymde en hiskelig syn – som jag slapp

Min hörsel tog skada av ljudens kaskader

och huvudet sprack, vill jag minnas, av dånet

när himlarnas Herre besvarade ropet

jag sände om räddning i nöden

 


Hur ska jag beskriva det märkliga under

som sedan kom ner som ett finger

och kittlade mig där jag låg som en insekt

utan att själv kunna vända mig rätt

Jag vred mig men kom inte undan den nagel

som knuffade runt mig som låg där, till slut

 

Då reste jag mig som en man under solen

och hötte med näven mot Gud

och sa, att jag nog kunde klarat det själv

om bara jag velat försöka

 

Så stolt vid mitt eget och dum som ett spån

talade jag – med Gud Fader

som blåste en pust av sin mildaste vind

som ett skratt över hjässan jag blottat

 

Så var det när jag mötte Kärlekens Gud

som en skalbagge

uppvänd mot himlen

 

 

 

 

Annonser
Published in: on 16 juli, 2011 at 06:34  Kommentarer inaktiverade för Som en skalbagge uppvänd mot himlen