… avbilder

Jo jag tror på en enda Gud. Säger jag och fortsätter …
… en som jag tänker som en någon som skapar allt i ett enda evigt nu

Men så fort jag har gjort mig den bilden
tror jag ju på något som ryms i min föreställningsvärld

Och om jag ska vara ärlig så tror jag inte, att mina bilder räcker som grund för någon som helst tro. Än mindre mening eller tillit.

Så jag kastar min bild av någon som skapar allt
och stannar i ovissheten

Men så fort jag benämnt ovissheten har jag skapat en bild. En ovisshetstanke och ett moln av intet som bara är mitt eget.

Så du som Är
vad du nu är
så har jag insett, att vad jag än kallar dig
och hur jag än tror
så har jag aldrig rätt att påstå något om dig

Ändå kan jag inte låta bli att göra mig illa på bilderna.
Fastna i orden.
Begränsa och låta mig begränsas.

Det gör ont när man står mitt i en byggnad som rasar sten för sten rätt över en besviken kropp
Det svider i hjärtat när orden som kändes bekväma och trygga visar sig vara just bara ord
och det smärtar ensamheten när närvaron visar sig som något annat.
Alltid något annat.

Nej jag vet verkligen inte om jag någonsin mer kommer att tro på något som går att säga.
Men jag vet att det jag lagt åt sidan som tvivel är det jag har att luta mig mot för att slippa bygga nya vackra tempel kring bilder jag upphöjer till något större än.
.. än
Vad du nu är.

Annonser
Published in: on 17 augusti, 2011 at 12:46  Kommentarer inaktiverade för … avbilder