Som om det fanns en kyrklighet som var ett vi

Allvarligt talat, vad är det vi gör i kyrkan egentligen?
Eller vi…
Kan man skriva vi. Tänka vi.

Finns det något sådant som ”kyrkan” – något som alla som menar sig tillhöra henne vet vad det är?
Eller har vi bara en bild av något. Kyrkligt.
Som kanske inte alls har med vår tro att göra. Eller ens med något andligt.

Jag är inte religiös… brukar det heta.
Men jag har en tro på något… brukar man fortsätta.
Och sen slutar det i att man ju i vart fall inte går i kyrkan mer än för att gå på begravning eller dop. Kanske bröllop. Och förresten. Det är ju skönt att bara gå in och vara i en kyrka. Tyst och lugnt och så.

Sen är det det där med bön.
Som så många vet så mycket om i praktiken men som vi väl pratar väldigt lite om.
Jag undrar rätt ofta om ”kyrkan” lagt beslag på ordet bön, gjort det till något som betyder något väldigt heligt, sånt med vackra ord och obegripliga gester.
Det vi gör till vardags och nog ibland lite i smyg kallar bön men kanske mer ofta upplever som ett samtal, eller ett tankeutbyte i tystnad, vet vi kanske inte vad det är.
Om det nu inte är bön.

Och Gud.
Om jag frågar om något tror på Gud får jag ofta en generad blick och ett svar i stil med: Nej jag tror ju inte på…. och så kommer en lång rad egenskaper och föreställningar, bilder, av något man inte tror på.
Och som förmodligen inte heller finns.
Men det där andra.
Gud.
Som inte har något namn man kan använda.
Det är en annan sak.
Så många gånger jag har hört det. Att det är något större än Guden man inte tror på. Att det finns något annat.

Så vad är det vi tror på vi som möts i kyrkligheten? Är det något annat än den tro som lever i människor som tror på något de inte vill kalla vid namn?
Vad är våra böner? Våra ritualer och vår riktning?
Vad är det vi står för?
Vi?
Som om det fanns ett vi.

Och som om det fanns något svar.

Annonser
Published in: on 22 augusti, 2011 at 10:54  Kommentarer inaktiverade för Som om det fanns en kyrklighet som var ett vi