Utsikt

Den dagen gick vi upp på berget, det där höga berget jag hade sett men aldrig vetat hur man tar sig till.
Nej, det var inte meningen, inte trodde jag, att vi skulle nå ända upp. Eller att det var just det berget.

Jag bara svängde in på den lilla vägen och lät bilen rulla fram till den stora vändplanen. Bytte skor och satte koppel på hunden. Lilla ryggsäcken med allt det nödvändigaste. Och en känsla av värme. Inte bara sol. Inte bara svettig klättervärme. Men värme.

Bilnyckeln i ryggsäcksfickan. Den med dragkedja. Och telefonen i innerfickan. Ifall något skulle hända. Eller om sinnet för riktning och plats skulle svika. Det finns en kompass och en riktigt bra kartbild i den där telefonen. Som vore den välsignad.

Det fanns ingen stig så vi fick sätta fötterna på stenar och där grenar blivit mull. Man fick ta det lite bestämt eftersom mossan på stenarna var våt och gärna ville lossna och fälla den som satte sin fot på fel ställe.
Men tilliten tycktes bo i våra fötter, förtröstan fanns vid vår sida och det en människa får av tro ville visa något större än människor hade skapat.

Utsikten som mötte oss berättade inget annat än sig själv. Ordlöst förmedlade den inget annat än verkligheten.

Om någon av oss såg något annat?
Nej på det berget fanns inget annat.

Allt som syntes var sig själv.
och jag undrar så
om våra blickar möttes
som ögon burna av det vi såg
och inget annat

Inget annat
än vi själva

Annonser
Published in: on 26 augusti, 2011 at 09:05  Kommentarer inaktiverade för Utsikt