Blyg och utåtriktad?

Jo, jag är blyg. Fast ingen tror det så är jag född med den där genen som gör det omöjligt, att tycka om att stå i centrum. Jag vill helst gömma mig i sociala sammanhang.
Men har lärt mig handskas med det. Och eftersom jag, samtidigt som jag är blyg, är ganska utåtriktad så vill jag gärna göra sånt som egentligen kanske inte ser ut att passa för den som är blyg.

Men… den utåtriktade nyfikenheten kan faktiskt samsas med den där rodnande blygseln.

En sak har jag haft stor nytta av de senaste åren. Det där, att veta, att blygsel är en egenskap man är född med. Som att vara blåögd eller högerhänt. Det är något man är helt enkelt, något man inte kan ta bort. Men precis som man kan lära sig skriva med vänster hand och absolut ser lika bra med blå som med bruna ögon, så kan man leva med att vara blyg. Man kan lära sig handskas med känslan av att vilja krypa ut ur skinnet, och hitta sätt att vara lite osynlig fast man står i strålkastarljuset.
Ikläda sig en roll eller gå in i en uppgift med hela hjärtat och hela själen tillexempel.

Men alltså… att veta, att det är en medfödd egenskap är rätt skönt. Så att man inte behöver leta orsaker eller hitta på sätt att bli av med det. Man behöver bara lära sig handskas med det.
Och inse, att just i den här kulturen är det inte så modernt eller populärt att ha den egenskap som i en annan kultur kan vara mycket åtråvärd. Förmågan att stå lite vid sidan, att vara den som iakttar, som kan sätta samman detaljer till något större och som har tid och utrymme att smälta det andra inte ens ser.
Det kallas ibland att vara vis. Det där att stillsamt ha sett utan att själv behöva vara sedd, eller ens ha en önskan om att berätta det man sett.

Just i vår kultur är det kanske inte något man strävar efter.
Men kanske är det något viktigt ändå, det som sker när man bejakar den där blyga genen.
Och låter sig själv vara.
Bara vara.

Helt enkelt.

…..

Annonser
Published in: on 29 augusti, 2011 at 09:14  Kommentarer inaktiverade för Blyg och utåtriktad?