Inte så att den är oändlig

Man går på en mycket tunn lina över en oavslutad avgrund. Ingen har lodat djupen eller mätt upp avstånden. Man mäter inte sådant. Vem skulle förresten ha ett måttband eller en mätsticka som var nog lång.
Den där avgrunden har förresten inga mätpunkter eftersom den saknar gränser.
Inte så att den är oändlig. Nej bara himlen är oändlig.
eller evig

Men linan.
Den som tvinnades en gång av människors längtan men nöttes av svek och maktfullkomligt missbruk.
Och fästpunkterna. De som skulle vara trygga som berg men som snabbt doldes under meterdjupa vågor av otrygg vrede och oformlig svartsjuka.
De där fästpunkterna.
Som is.
Som måste hållas frusna i ogästvänlig ignorans för att inte tappa sin trovärdighet och förintas i det att linan miste sin spänst och alla som fäst sin trygghet vid den skulle falla mot den okända botten som kanske skulle döda dem alla.

Den linan av tro.
kanske av hopp
men säkert av kärlek
skulle bygga sitt hus av stenar utan drömmar.

Så sa man till mig och jag trodde det var sant.

Men vad gör en människa som ändå envist drömmer mer än hus och fyller sitt liv med något annat än sten?
Vad gör hon när hon ändå måste balansera på den lina som hon aningslöst älskat med hela sin kärlek och all sin kraft medan fästena smält av det liv hon värmt dem med.
Skulle hon veta bättre än att falla med kärleken mot marken?

Man går på en mycket tunn lina
medan kärleken

Och famnen man trodde var livet visade sig som avstånd medan stenarna väntade drömlösa.

….

Annonser
Published in: on 31 oktober, 2011 at 12:33  Kommentarer inaktiverade för Inte så att den är oändlig