Det är inte farligt att vara rädd

Det är inte så farligt att vara rädd.
Man kan vara det.
Det går att klara av att svetten rinner eller håren reser sig på hela kroppen. Även om allt blod försvinner från huvudet och man svimmar så klarar man av det. Till och med att kissa på sig är helt möjligt utan att något egentligen händer.
Mer än att byxorna blir blöta och skammen.
Ja det är det där med skammen.
Men det går att klara den också.
En människa kan känna skam och överleva.

Det är mycket värre att inte känna alls.
Att faktiskt inte kunna känna rädsla eller skam.
Eller att misslyckas med att förstå andra människors känslor för att man själv inte känner. I alla fall inte som de andra tycks känna.

Ändå strävar vi väl efter att slippa det där med rädslan. Och skammen. Och kanske också vreden.
Som om det vore känslor som helst skulle låsas in och förbjudas.
Men om rädslan saknas i en människas känsloregister brukar vi snabbt vilja ställa en diagnos. Hitta bokstäver och namn. Och så småningom försöka begränsa det den människan ställer till med för sig själv och andra.

Och skammen.
Som vi känner när vi gjort eller känt något vi trodde var fult.
Jo.
Kanske har den sin plats när vi faktiskt gjort något vi borde låtit bli.
Men att vara rädd – eller ledsen – eller bara oförstående? Skulle det vara skamligt?

Nej såklart inte.
Så tänk om vi skulle hjälpas åt att stärka varandra i det här med att känna sånt vi skäms för att vi känner. Så att vi med bibehållen värdighet kan få lov att säga att vi är skräckslagna. Eller att vi inte förstår, eller att vi skäms eller är rosenrasande eller fullkomligt utom oss. Om vi nu känner så.
Det är inte farligt.

Även om det känns så.

….

Annonser
Published in: on 13 november, 2011 at 09:46  Comments (1)  

One Comment

  1. Tack för tänkvärda och spännande reflektioner
    Kenneth


Kommentarer inaktiverade.