Alla sina liv

Hon satt så stilla i sin stol, en gammal sliten länsfåtölj i skinn, det såg nästan ut som om hon sov, men de som kände henne visste, att det var långt till sömn men nära till de där orden hon levde med hela dagarna. I stället för att ordna med disken eller knåda varma degar.

Hon hade mycket att orda om. Många år av liv och lika många olevda men tänkta liv per år som det fanns prästkragar i hagen varje sommar. Nu var det för sent att tro, att något av de där liven skulle bli hennes.
Hon hade levt sitt liv. Det hon hade fått.

Inte var det så mycket att orda om egentligen. Ett liv, som alla liv. Sorger och glädjeämnen som för alla människor.
Ändå var det orden hon levde för. Alla de där underfundiga bokstavskombinationerna som kunde bära med sig allt hon tänkte och lite till.
Ett ord var mer än det den som talade ordet kunde mena med det.
Just så…
Man sa något.
Någon hörde det man sagt – men inte riktigt det man sagt utan det som hördes i de öron som hörde det man sagt.
Det var aldrig riktigt samma sak.
Det man sa
och det någon hörde.

Hon tänkte, att det antagligen var så, att varenda människa gick omkring och berättade sina liv medan de som lyssnade hörde något helt annat sägas. Så att varje människa egentligen levde en förfärande stor mängd liv, ett för varje medmänniskas öron.
Jo så var det nog.
Så att alla de där prästkrageliven kanske ändå levts.
Hennes liv i andras öron och ögon.
Och deras i hennes.

Nöjt kände hon hur stolen omfamnade henne där hon satt.
Så stilla att hon såg ut att sova.
Alla sina liv.

….

Annonser
Published in: on 2 december, 2011 at 09:09  Kommentarer inaktiverade för Alla sina liv